Den ena visar att äldre män med högre sannolikhet får barn som lever längre och är friskare. Den andra studien visar på sambandet mellan hög ålder hos pappan och ökad risk för psykisk sjukdom hos barnet. Med äldre fäder avses män i åldrarna runt 30-50 år.

”Farligt med äldre fäder”

Enligt en artikel publicerad i tidskriften Nature löper barn till äldre pappor större risk att drabbas av schizofreni, autism och andra genetiska sjukdomar. Det beror på att fler genetiska mutationer uppstår vid spermieproduktionen med stigande ålder. Dessa kan i sin tur överföras till barnet.

Tidigare har mammans ålder kopplas till Downs syndrom och andra kromosomavvikelser. Men studien visar att även pappornas ålder kan ge upphov till störningar i genuppsättningen.

-Vi har på ett mycket orättvist sätt pekat finger åt äldre mödrar när vi borde vara försiktiga när det gäller äldre fäder. Det är klart farligt att ha en gammal far, säger den isländske forskaren och medförfattaren till studien, Kari Stefansson, till nyhetsbyrån AFP.

-Vår uppfattning är att en del av ökningen av diagnosen autism kan förklaras med stigande ålder hos fäderna, den isländske forskaren och medförfattaren till studien, enligt Stefansson.

Studien genomfördes bland 1.800 slumpvis utvalda islänningar utan psykisk sjukdomshistorik och resultaten stämmer överens med forskning som bedrivs i Sverige.

-Många gener uttrycks i hjärnan. Därför har mutationer en speciell inverkan på psykisk sjukdom, säger Emma Frans, doktorand i epidemiologi vid Karolinska Institutet i Stockholm.

Längre livsspann

Samtidigt finns det andra undersökningar som visar på att äldre fäder kan ge upphov till en friskare och starkare avkomma. En studie som publicerades i Proceedings of the National Academy of Sciences i juni, visar att könscellernas så kallade telomerer, som skyddar genuppsättningen, ökar i längd med stigande ålder. Och ju längre teleomererna är desto bättre skydd ger de mot mutationer.

I kroppens övriga celler minskar telomerernas längd ju äldre vi blir, cellerna fungerar sämre, likaså våra kroppsfunktioner. Vi börjar se och höra dåligt, kroppsfunktionerna förtvinar och så småningom dör vi. Undantaget är alltså spermierna, där DNA-skyddet istället blir bättre när papporna blir äldre. Man har inte funnit någon motsvarighet hos kvinnliga könsceller.

I studien, som leddes av den amerikanske antropologen Dan Eisenberg vid Northwestern University i Illinois och University of Washington i Seattle ingick 1.779 personer i olika åldrar.

Större och mindre mutationer

Äldre pappor kan alltså ge barnet större chans att leva längre men samtidigt större risk att drabbas av psykisk sjukdom.

Detta något paradoxala förhållande beror på att teleomererna skyddar mot större genetiska förändringar som har direkt inverkan på vårt livsspann, till exempel cancer.

-Teleomererna skyddar mot större mutationer som kan ge upphov till andra typer av allvarliga sjukdomar. Det kan i sin tur göra att att livslängden förlängs, säger Emma Frans.

De mindre mutationerna, som ger upphov till exempelvis schizofreni, måste samverka med andra mutationer för att ha effekt på arvsmassan. Och eftersom antalet mutationer i könscellerna blir ökar med stigande ålder så ökar också risken för genetiska sjukdomar.

Även om de mindre mutationerna inte direkt har med livslängd att göra kan de psykiska sjukdomar de ger upphov till i sin tur resultera i ett kortare livsspann, bland annat genom en ökad användning av alkohol och en högre självmordsfrekvens.