Aktuellt följde med 21-åriga Saga till rätten. Hon ville verkligen inte vittna, men med stöd av brottsofferjourernas volontärer tog hon sig igenom dagen.
Saga hade sett skottlossningen – och hon kände igen den som skjutit. Polisen dök upp. Ställde frågor. Hon tänkte på allt hon hört om vittnen som hotats, mördats eller tvingats byta namn och liv.
– Jag bad först om att inte behöva vittna, men jag var det enda vittnet, säger hon.
Polisen sa att det skulle kosta henne 4 000 kronor om hon inte dök upp på rättegången den första gången. Nästa gång skulle det kosta ännu mer och till slut skulle polisen komma och hämta henne. Hon önskar att det hade funnits en möjlighet att vittna anonymt.
Oro bland brottsofferjourer
Att vittnen drabbas av minnesförlust eller säger sig ha tittat åt ett annat håll är inte ovanligt. Det är framför allt vanligt vid brott som hot och trakasserier, säger Nathalie Hansdotter som jobbar med brottsofferjourernas vittnesstöd.
– Det är kring gängkriminella, kring brottsaktiva ungdomar och vid våld i nära relationer, säger Nathalie Hansdotter.
Det som oroar brottsofferjourerna är att det sprider sig till att gälla även helt andra brott där risken att råka illa ut är mycket liten.
– Vi stöter på att folk inte vill vittna om snatterier eller att man sett ett krogslagsmål, säger Nathalie Hansdotter.
Hennes kollega Malin Bengtsson tror att det delvis är mediernas dramatiska rapportering kring vittnen och brottsoffer som tvingats gå under jorden eller råkat än värre ut som är en del av förklaringen.
– Media har en ganska onyanserad bild av hur det är att vittna och vilka följder det kan bli av att vittna.
Volontärer stöttar
SVT frågade brottsofferjourer över hela landet och en majoritet av dem som svarade uppgav att de ser en ökad motvilja kring att vittna.
Det var med tunga steg Saga gick till rättegången. Men hon möttes av en brottsofferstödjare, en volontär som stöttade henne. Och efteråt kändes det ändå ganska okej.
– Det var nervöst. Men det kändes skönt att den åtalade blev flyttad till ett annat rum så jag slapp se hans ansiktsuttryck, säger Saga.
Det var framför allt en sak som fick henne att slappna av, det faktum att den åtalade erkände att det var han som skjutit. Sagas vittnesmål var inte avgörande. Därför tror hon inte heller att det kommer att kännas otäckt om hon skulle stöta på den dömde i framtiden.
