När personalen upptäcker missförhållanden inom exempelvis äldreomsorgen ska detta genast föras vidare till berörda myndigheter enligt bestämmelserna i lex Sarah. Men många allvarliga händelser blir aldrig anmälda. Det visar en rapport från Inspektionen för vård och omsorg, IVO.

Enligt bestämmelserna i lex Sarah måste anställda som upptäcker missförhållanden inom bland annat äldreomsorgen genast rapportera detta till ledningen för verksamheten. Om missförhållandet är allvarligt ska ledningen i sin tur göra en anmälan till Inspektionen för vård och omsorg, IVO. Men detta sker långt ifrån alltid. Många händelser blir aldrig anmälda.

Saknar kunskap

IVO har nyligen lämnat en slutrapport om vården och omsorgen av äldre under åren 2010 till 2012 till regeringen. Rapporten bygger på ett stort antal intervjuer med anställda inom omsorgerna och IVO konstaterar att:

”Hälften av vård- och omsorgspersonalen saknade tillräcklig kännedom om sin rapporteringsskyldighet enligt lex Sarah”

och IVO drar slutsatsen att:

”Det är därför fullt möjligt att det finns risker och negativa händelser som inte uppdagas och som därmed inte åtgärdast”.

Regionala skillnader

Svt har granskat alla cirka 400 lex Sarah-anmälningar som rör äldreboenden under åren 2011 och 2012 och upptäckt stora regionala skillnader.

Ett exempel på detta är att från Norrbottens län skickades 27 lex Sarah-anmälningar, medan det i befolkningsmässigt jämförbara Kalmar län, inte gjordes en enda sådan under perioden.

Kvalitetsarbete

Birgit Rengren Borgersen är enhetschef på IVO och hon anser att anmälningarna är viktiga eftersom de ger en bild av hur det ser ut i verksamheterna.

– Med den bilden kan vi rikta våra inspektioner och på så sätt bidra till att höja kunskapsläget, säger hon.

Birgit Rengren Borgersen anser att föreskriften om lex Sarah inte är tillräckligt känd ute i verksamheterna.

– Varje anställd ska känna till sin skyldighet att anmäla, vad man ska anmäla och att man gör det som en del i sitt kvalitetsarbete, säger hon. Och man ska inte vara rädd för att det ska påverka den egna anställningen om man rapporterar.

Birgit Rengren Borgersen betonar att uteblivna anmälningar kan innebära att flera personer drabbas av liknande missförhållanden.

– Det behöver inte ske om verksamheterna tar hand om det här på rätt sätt, menar hon.