När Nooshi Dadgostar i november valdes till partiledare för Vänsterpartiet var en av de första frågor hon tvingades svara på om hon är kommunist. Hon svarade klart och tydligt nej på frågan samt att Vänsterpartiet lagt kommunismen ”bakom sig” redan när hon var fyra år gammal.
Därmed var den saken ur världen, trodde nog både hon och resten av partiledningen.
Skadade Lars Ohly svårt
Inom Vänsterpartiet i dag vet man nämligen att få frågor är så förödande för partiet som att sammankopplas med kommunismen. Den svenska arbetarklassen har historiskt hellre röstat på reformistiska socialdemokrater än revolutionära kommunister. Kopplingen mellan svenska kommunister och sovjetkommunisterna i Moskva skadade också länge partiet i väljarnas ögon.
En som sannerligen fick sin partiledarkarriär svårt sargad av frågan var Lars Ohly. Han vägrade länge att sluta kalla sig kommunist och fick betala ett högt pris för det.
Inte konstigt egentligen. Kommunismen är en ideologi som i länder där den genomförts gått hand i hand med förtryck, diktatur och förföljelse.
Dadgostars egen bakgrund i Ung Vänster
Därför är det onekligen anmärkningsvärt att Vänsterpartiets ungdomsförbund, Ung Vänster, så sent som förra månaden återigen slog fast att man är ”ett revolutionärt ungdomsförbund” och att målet är ”ett kommunistiskt samhälle”.
Mycket av tankegodset i Ung Vänsters principprogram präglas av kommunistisk ideologi och det kan därför synas helt logiskt att slutmålet är ett kommunistiskt samhälle. Men för Nooshi Dadgostar skapar det problem. Både för att det återigen sätter fokus på Vänsterpartiets kommunistiska förflutna och för att hon själv så tydligt deklarerat att hon inte är kommunist.
Dessutom har Nooshi Dadgostar själv tillhört den högsta förbundsledningen för Ung Vänster, vilket rimligen innebär att också hon har delat förbundets grundläggande politiska vision om ett kommunistiskt samhälle. Därför uppstår nu nya frågor kring hennes uttalanden om kommunismen.
Bara diskussionen kan bli skadlig
Redan 1917 splittrades den socialistiska rörelsen mellan de som trodde på demokrati och gradvis förändring, och de som trodde på revolution. Vänsterpartiets föregångare, Sveriges Kommunistiska parti, valde den revolutionära vägen.
De senaste decennierna har Vänsterpartiet alltmer distanserat sig från alla teorier kring revolution och kommunism, men det var först under den förra partiledaren Jonas Sjöstedt som partiet på allvar lyckades nå en position som ett bredare vänsterparti, utan återkommande anklagelser om det ideologiska arvet.
Redan för 20 år sedan hade Vänsterpartiets dåvarande partiledare Gudrun Schyman i ett uppmärksammat tal dock tagit tydligt avstånd från kommunismen och de revolutionära idéerna. Men inom partiet fortsatte flera företrädare ändå länge att kalla sig kommunister. En av dem var Lars Ohly, som när han blev partiledare fick stora problem att förklara detta.
Möjligen kan nu Nooshi Dadgostar stå inför liknande problem. Allt avgörs av hur väl hon lyckas hantera och parera de frågor hon kommer att ställas inför. Oavsett vad riskerar både hon och partiet att skadas av en sådan diskussion.