Båda är förstås på plats i Almedalen denna vecka: Jan Björklund som partiledare, Birgitta Ohlsson som hans utmanare.
Medan Björklund håller presskonferenser och tal i Almedalen, deltar Birgitta Ohlsson i en rad seminarier och evenemang. Hennes ambition är att underminera Björklunds position så mycket att majoriteten i partiet tippar över till hennes fördel.
Där är hon inte ännu, men målmedvetenheten kring hennes kandidatur signalerar att hon är beredd att driva partiledarstriden i botten.
Det är dåliga nyheter för Jan Björklund. Han behöver tid för att prata politik om han ska lyckas lyfta Liberalernas opinionssiffror, inte en uppslitande intern strid som riskerar att försvaga hans ställning ytterligare som partiledare.
LÄS MER: Birgitta Ohlsson utmanar Björklund om platsen som partiledare
Inget att förlora
Birgitta Ohlsson har egentligen inget att förlora. Hon har mer eller mindre öppet deklarerat att hon helt lämnar politiken om hon misslyckas med att bli partiledare.
För Jan Björklund är insatsen större. Partiledarstriden kan få direkta återverkningar för hans möjligheter att bedriva en lyckad valrörelse. Den blockerar andra politiska budskap och skadar tilltron till honom som självklar ledare för partiet.
Ändå drar jag i dagsläget slutsatsen att Jan Björklund åtnjuter ett större stöd i Liberalerna än Birgitta Ohlsson. Men det kan förstås ändras och det är uppenbart att Björklund är svårt störd av den konflikt som pågår.
LÄS MER: Björklund: Sverige håller på att få en ny underklass
Partiledaren bär huvudansvaret
Liberalerna har backat i flera val och fick 2014 endast 5,4 procent av rösterna. Sedan dess har det inte gått så mycket bättre i opinionen. Enligt SVT/Novus senaste väljarbarometer får partiet 5,8 procent. Att Liberalernas besvärliga opinionsläge diskuteras är alltså fullt naturligt och som alltid är det partiledaren som får bära huvudansvaret.
Inom Liberalerna finns också en betydande frustration över att Centerpartiet har lyckats locka till sig de liberala väljare som lämnat Moderaterna det senaste året. Att Liberalerna inte är det självklara alternativet för dessa väljare är svårsmält för många av Björklunds partivänner.
LÄS MER: ANALYS: ”Samarbete med Socialdemokraterna riskabel manöver”
Nej till ”kravliberalism”
Birgitta Ohlsson lovar ett mer socialliberalt parti, underförstått är det ett nej till den ”kravliberalism” hon och hennes anhängare anklagar Björklund för.
I Almedalen i dag presenterar Jan Björklund ett program på 34 punkter för förbättrad integration. Det här ska vara partiets viktigaste fråga i valet nästa år, säger Björklund och menar att det är en del i partiets förnyelse.
Men några egentliga nyheter finns inte i Liberalernas program. Samtliga förslag har vi i någon form hört förut. Ska partiets förnyelse lyfta behövs sannolikt mer av nytänkande.
'LÄS MER: Liberal partiledargrupp stödjer Björklund
Återlanserad valfråga
Å andra sidan tyder det mesta på att integrationsfrågan blir en viktig valfråga nästa år. Liberalernas förslag består både av traditionella åtgärder och av sådant som det lär bli politisk konflikt omkring. Det handlar till exempel både om partiets förslag att skapa enkla jobb med lägre lön och att helt förbjuda nya religiösa friskolor.
Och så återlanseras det gamla förslaget om språktest för medborgarskap. En gång i tiden räddade det Lars Leijonborgs partiledarkarriär. Han var nästan uträknad som partiledare när förslaget presenterades i valrörelsen 2002.
Efter några veckors intensiv debatt hade Leijonborg gått från förlorare till vinnare, ”Leijonkungen”. Och dåvarande Folkpartiet gjorde sitt bästa val på länge. Men för att upprepa den bedriften krävs nog mer än paketera om tidigare presenterade förslag och att damma av en 15 år gammal valvinnare.