Den senaste tidens kraftiga svängningar i väljarkåren ser – i alla fall tillfälligt – ut att ha stannat av. Inga förändringar i SVT/Novus senaste väljarbarometer är statistiskt säkerställda. Däremot bekräftar mätningen flera viktiga trender i opinionen.
Alliansen har ett litet övertag i opinionen framför de rödgröna, men att vi nu närmar oss valet talar för sittande regering. Fördelen är framför allt att en regering har möjlighet att genom inte minst budgeten lägga förslag för att styra debatten i önskad riktning och därmed få utdelning i valrörelsen.
S läge inte ljust
Men för Socialdemokraterna är läget inte särskilt ljust – trots krisen i Moderaterna. Förtroendet för regeringen är lågt och Centerledaren Annie Lööf åtnjuter idag större förtroende bland väljarna än statsministern. I opinionsmätningarna ligger Socialdemokraterna under förra valresultatet och det parlamentariska läget kan göra det svårt för Löfven att bilda regering efter nästa val.
Centerpartiet har under lång tid sakta men säkert tuffat på uppåt i opinionen. Besvikna moderatväljare som vill se en mer generös flyktingpolitik är en förklaring. En annan förklaring är att Centerledaren uppfattas hålla fast vid sin politik när andra byter positioner.
Moderaternas opinionsläge är, precis som vid förra väljarbarometern, mest intressant. Partiet ligger klart under förra valresultatet och som om detta inte är nog har Moderaterna också förlorat positionen som Sveriges näst största parti. Den positionen har i stället övertagits av Sverigedemokraterna.
Ytterst plågsam
För ett parti som Moderaterna, som i decennier sett sig själv som det stora oppositionspartiet, den naturlige utmanaren om regeringsmakten, är denna förändring förstås ytterst plågsam. Det handlar om den psykologiskt viktiga självbilden, men också om partiledarens naturliga plattform som statsministerkandidat.
Att Moderaterna nu förlorat platsen som Sveriges näst största parti skapar alltså en existentiell kris för partiet. Ytterst ansvarig i sådana här lägen är alltid partiledaren och hon lever utan tvekan farligt.
En identitetskris av det svåra slag som just nu plågar Moderaterna, riskerar att sätta igång en intern process i partiet som ytterst hotar Anna Kinberg Batras position som partiledare.
Inte aktuellt med partiledarbyte
Historiskt talar egentligen inget för att ett parti som Moderaterna skulle byta partiordförande så nära ett riksdagsval. Traditionen i partiet är att en partiledare ska prövas i ett val.
Men frågan är om historia och tradition inom politiken håller i dagens medialiserade verklighet. I akuta politiska nyhetsskede sker uppdateringar i realtid, samtidigt som trycket är starkt på sociala medier. Utvecklingen här har gått snabbt de senaste åren.
Frågan är därför hur mycket historien kan lära oss om vad ett parti som fruktar ett valnederlag är berett att göra idag? När valet närmar sig ökar också ängsligheten och nervositeten bland alla de förtroendevalda som ser sina politikeruppdrag gå upp i rök på valdagen.
Svårt att se snabb lösning
Samtidigt är det förstås orättvist att skylla allt ont som drabbat Moderaterna på Anna Kinberg Batra. Visst, hennes positionsförflyttningar och utsträckta hand till Sverigedemokraterna har uppenbart skapat förvirring och missnöje bland borgerliga väljare. Men försyndelserna inleddes långt tidigare.
Redan under Fredrik Reinfeldts tid skapades en bild av ett parti som var berett att ompröva det mesta av sin politik för att erövra och behålla regeringsmakten. Politisk taktik upphöjd till regeringskonst. Då, i trianguleringens tidevarv, ansågs detta som en tillgång för partiet. Idag har det uppenbart blivit en belastning.
Det är svårt att se någon snabb lösning på Moderaternas problem. Att bygga förtroende för ny politik tar tid, särskilt om den avviker från den som förts och kommunicerats under lång tid. Frågan är om Anna Kinberg Batra får den tiden.