Det är först när inspektören från Ivo kommer till HVB-hemmet Källtorp våren 2019 som saker börjar hända. Flickorna som bor där berättar om otrygghet och slagsmål.

Fler och fler detaljer rullas upp och nästa inspektion görs oanmäld, bara ett halvår senare. Då visar det sig att en flicka också utsatts för ett misstänkt sexuellt övergrepp av en person som släppts in av personalen.

Annie, 15 år, kom till Källtorp för att få hjälp att hantera livet och skolan med högfungerande autism och ångestattacker.

– Det var bråk, vissa skrek hela tiden på nätterna, en annan mådde jättedåligt.  Jag hade inte haft det på jättelänge men då började jag få panikångest, säger hon.

Tog droger för första gången

Annie är självdestruktiv och kan bli suicidal. Men hon har aldrig testat droger förrän hon kom dit, säger hon.

– Det var en tjej som hade med sig droger, så jag testade. Det kändes inte som ett HVB-hem, det kändes som att de hade samlat en grupp bråkiga ungar och satt ihop dem i ett hus. Som att de inte hade nån koll alls.

– Jag ringde mina föräldrar och grät, och sa “ta mig härifrån jag kan inte vara kvar”.

Det som Annie berättar får stöd av det som Ivo hittar. Barnen var otrygga, skrev inspektören, och personalen var inte tillräckligt kompetent.

Efter det byttes föreståndaren ut och de skickade in flera Lex Sarah-anmälningar om brister i den egna verksamheten. Idag är det bra där, säger de nya cheferna.

– Det har varit otrygghet bland barnen, som vi har sett som allvarligast, säger Karin Erixon enhetschef för Källtorp.

Ni har haft otrygga barn, bråk, olämplig personal, droger.Varför ska ni få fortsätta ta ansvar för nya flickor? 

– Vi har gjort en analys av kritiken, vi gör nåt åt kritiken och byter en ledningsgrupp. Vi ger nya förutsättningar, som vi är väldigt stolta över, säger föreståndare Eva Karlsson.

”Skicka aldrig barn dit igen”

Efter intervjun skickar Humana, som äger Källtorp, ut ett brev till de kommuner som placerar barn på Källtorp för att informera om SVT:s granskning och om sina förbättringar.

Då får vi ett samtal från en mamma som vill berätta sin version.

– Jag vill bara att ni ska veta, att min dotter flyttade därifrån i förra veckan, och jag sa till kommunen att de får aldrig skicka barn dit igen, aldrig.

Annie bor inte heller kvar längre.

– Jag mådde jättedåligt, slog sönder rutorna och kaosade, till sist skickade de hem mig för jag kunde inte vara kvar, jag mådde så dåligt.

Idag bor hon på ytterligare ett nytt boende, sitt sjunde.

– Jag hoppas att detta blir mitt sista HVB.