Under sina fem månader i Sverige bodde Mitko tillsammans med sin synskadade kompis Toni i en bil på en parkeringsplats i Bergsjön. Varje morgon kördes de ut till sina tiggarplatser. Den första veckan kissade blinde Mitko på sig eftersom ingen hjälpte honom att hitta en toalett.

– Han ser ju ingenting och de klär över honom en plastpresenning. Och vi förstår inte varför han alltid ska sitta med en plastpresenning över sig förrän efteråt då det kommer fram att han har en petflaska i den för att han ska kunna urinera. Han blir sittande där i tolv timmar, säger Mats Paulsson, chef för Göteborgspolisens människohandelsgrupp som ledde arbetet som avslöjade det organiserade tiggeriet.

Träffar Mitko utanför Sofia

I dag är de som utnyttjades för att tigga på Göteborgs gator tillbaka i Bulgarien. Uppdrag granskning åker till landets huvudstad Sofia för att spåra dem. På ett ålderdomshem utanför Sofia hittar vi Mitko.

Han berättar att hela historien började förra sommaren. Han och Toni hade blivit hemlösa och satt på en parkbänk i Sofia. 

– Vi visste inte vad vi skulle ta oss för. Och i hörnet vid stora vägen stannade en svart bil, en Audi kombi. Toni började prata med bilföraren och jag undrade vad som var på gång. Han frågade om vi vill tjäna en hacka. Och det vill väl alla. Men jag undrade hur.”Jag ser inget, och du ser knappt” sa jag. ”Vad får två blindstyren som vi för jobb?” Han som körde bilen, Simeon, sa ”kom, så snackar vi vidare”. ”Okej”, sa jag.

Mitko och Toni hade ingenting att förlora. Mitko är utbildad svetsare, men hans ögonsjukdom hade tvingat honom att bli sjukpensionär med knappt 800 kronor i månaden i pension. Toni hade haft oturen att dricka whisky utblandad med träsprit, och led av allvarliga leverskador och synskador.

Tvingades tigga sju dagar i veckan

– I början på september skulle vi åka hem. Okej, sa jag. Två månader var okej. Och vi får in så mycket vi får in. Men saker och ting blev inte så.

Mitko och Toni tvingades tigga tolv timmar om dagen, sju dagar i veckan. Men de fick inte behålla något av det de fick in. 

– En dag fick jag en köttstek. Jag tror den var på ett, två kilo. Jag tänkte att jag skulle få äta kött till kvällen. Men de hade andra planer. Allt vi fick lade de beslag på.

Blev alltmer aggressiv

Mitko och Toni skulle stanna i Sverige i två månader. Det blev fem månader istället och med tiden blev deras så kallade ”boss” alltmer aggressiv.

– Mot slutet blev Simeon irriterad över att Toni drog in mindre än jag åt honom. Han svor åt honom och sa elaka saker. Han var på mig också. En gång klippte han till Toni, inför mig. Men vad skulle jag göra?

Hade du och Toni några tankar på att bara sticka?

– Hur skulle det gå till? Så fort vi var klara med dagens arbete och kom hem så tog de allt vi hade tjänat. På morgonen gick vi ut utan pengar. Det vi fick ihop under dagen tog de.

Toni tynade bort

Toni var storvuxen, men inte heller han kunde göra motstånd. Han var hårt märkt av livet och hade börjat märka av de första symptomen på lungcancer. När han väl kom hem till Bulgarien tynade han bort i sängen bredvid Mitko.

– Han kunde inte röra sig. ”Hjälp till lite själv, jag är ingen tyngdlyftare” sa jag. Han sa att han hjälpte till, men han gjorde ju inget. Vi blev osams ibland. Men efter några minuter blev vi sams igen. Vi har ju varit kompisar sen 1986. Tills igår. Då gick han bort, säger Mitko.