Enligt LRF:s statistik är drygt hälften av all mat vi äter i Sverige importerad – men försörjningsgraden är ännu lägre eftersom vi också importerar insatsvaror. Det är de varor som behövs för att produktionen ska fungera, till exempel bränsle, energi och växtskyddsmedel. Därför tycker LRF att man bör prata om försörjningsförmåga i stället för självförsörjning. 

– Då tar vi också hänsyn till att vi i Sverige importerar mycket insatsvaror. Till exempel bränsle, där skulle vi kunna producera mycket mer i Sverige och dessutom fossilfria bränslen som ersätter de fossila, säger Palle Borgström som är ordförande för LRF. 

Förebyggande arbete

Borgström menar att konsekvenserna av kriget i Ukraina gör frågan om försörjningsförmåga, men även framtida klimatscenarier, väldigt aktuell för Sverige. 

– Vi har påpekat för den nya regeringen att vi behöver uppdatera den svenska livsmedelsstrategin och ta hänsyn till att vi är så beroende av importerade insatsvaror, säger han.

”Det är extrema scenarier” 

Christian Jörgensen är nationalekonom och forskare vid AgriFood. Han tycker inte att självförsörjning är den rätta vägen att gå för att stärka Sveriges matberedskap eftersom det inte är kostnadseffektivt. Han menar att scenariot där Sverige skulle bli avskuret från handel med resten av världen är för extremt.  

– I stället borde man tänka i termer att ha en fungerade livsmedelsförsörjning i olika situationer, det är ganska frånkopplat från tanken om självförsörjning. De kriser som vi haft nu har inte påverkat livsmedelsförsörjningen på något akut sätt, det krävs väldigt mycket för det. Inte ens under andra världskriget hade vi en försörjningskris, säger han.