Claes Borgström har i princip inte kommenterat kritiken mot honom som tog fart i samband med journalisten Hannes Råstams tv-dokumentär om Thomas Quick (numera Sture Bergwall) för ett par år sedan. I samband med Råstams aktuella bok har kritiken blivit ännu hårdare och det har framförts krav på allt från att Borgström ska uteslutas ur Advokatsamfundet till att han dömas till fängelse.

– Efter boken har jag fått utstå ännu fler kränkande beskyllningar som att jag visste att han var oskyldig, att jag bara ville tjäna pengar och att jag lierade mig med åklagaren. För mig som har ett starkt förhållningssätt till advokatetik är det smärtsamt, säger Claes Borgström.

”Kan inte lämna ut en klient”

– Som advokat har jag hela tiden tyckt att jag inte kan lämna ut en klient, men samtidigt måste jag försvara mig själv. Jag har också blivit utsatt för rätt hårda påtryckningar från mina närstående som sagt ”du kan inte bara säga inga kommentarer, du måste säga någonting”, fortsätter han.

– Kritiken är orättfärdig. Jag utförde mitt uppdrag som försvarare som alla andra advokater skulle ha gjort.

Claes Borgström understryker att han hela tiden måste utgå från Bergwalls erkännande och hans instruktioner som följde av det.

– Man kan inte arbeta i strid med en klients instruktioner. Jag har fått kritik för att jag inte överklagade domarna, men det är ju snurrigt. När Bergwall erkänt var det inte rättsligt möjligt att överklaga. För att klaga till hovrätten krävs en fullmakt och att Bergwall ändrat sig och ville bli frikänd. Det gjorde han inte.

Kände aldrig att Quick blev oskyldigt dömd

Claes Borgström har bland annat kritiserats för att han inte gjorde sitt yttersta för att omkullkasta åklagarens bevisning.

– I referat från rättegångarna står det att jag pressade psykologen, åklagaren och även Bergwall själv för att undvika att han skulle dömas på falska erkännanden.

I domstolssammanhang talas det ofta om ”minsta tvivel” när det handlar om skuld. Om sådant uppstår ska den åtalade frikännas. Claes Borgström hävdar fortfarande att han inte kände det tvivlet under rättegångarna mot Thomas Quick som resulterade i att han dömdes för sex mord,

– Som försvarare följer man sin klients linje fram till den punkt då man känner att ”det här är inte rätt”. Att medverka till att en oskyldig blir dömd är det sista man gör som försvarare.

TT: Nådde du aldrig den punkten?

– Nej. Då hade jag agerat.

”Allmänheten måste få veta sanningen”

I Råstams bok påstås att Thomas Quick under vallningar på utpekade brottsplatser och i förhör var starkt påverkad av mediciner – drogad.

– Det är naturligtvis kränkande att påstå att jag skulle tillåtit förhör om han var så drogad att han knappt visste vad han pratade om, säger Claes Borgström.

TT: Du upplevde aldrig att han var nerdrogad?

– Nej, men under vallningarna förekom att han fick kraftiga ångestattacker och då fick han ångestdämpande mediciner på platsen. Det är naturligtvis otänkbart att domstolen skulle acceptera att någon var ”hög som en julgran”. Det går inte till så i svensk domstol.

De senaste veckorna har det framförts krav på att en kommission ska utreda utredningarna och domarna mot Thomas Quick. Claes Borgström vill också att alla fakta hamnar på bordet.

– På något sätt måste man få fram mer fakta. Det är så väldigt mycket felaktiga uppgifter som cirkulerar och det finns säkert ett behov hos allmänheten att få veta. Men det är ett problem att utreda domstolarnas sätt att hantera enskilda mål, domstolarna ska vara helt fristående från statsmakten. Men på något sätt måste man gå vidare.