Barnens rätt i samhället, Bris, har över 25 000 kontakter med barn varje år. Det finns ingen statistik över hur många av samtalen som handlar om syskonvåld specifikt. Däremot är familj och familjekonflikter den näst vanligaste kategorin efter psykisk ohälsa.

– Det är ganska vanligt att barn beskriver en situation där de är rädda för ett äldre syskon och känner sig otrygga, säger Jonas Söderlund, kurator på Bris.

Enligt honom är syskonbråk något som inte riktigt tas på allvar.

– Det finns en slags grundidé om att det är en del av uppväxten, vilket det så klart är till viss del. Det är ett sätt att träna på konflikter och att hantera att leva tillsammans med någon.

Upplever att de inte får stöd

Problemet är när det går för långt och det inte finns vuxna runt omkring.

– Något som är ganska genomgående är att barnen har försökt få stöd av vuxna men att de upplever att de inte har fått det. Barn är ganska bra på att beskriva och är hjälpsökande, när de inte får stöd kan de tappa hoppet, säger Jonas Söderlund.

Hur ska man agera som förälder?

– Man ska ta barnets känslor på allvar och ta det ansvar man har som förälder, att förändra en konflikt kräver ganska mycket arbete. Det är viktigt att lyssna på personen som är utsatt, men också på den som är våldsam. Våld föds inte i ett vakuum, det föds utifrån en frustration.

Föräldrar bör titta sig i spegeln

Enligt Jonas Söderlund kan det finnas anledning för föräldrar och andra vuxna att titta sig själva i spegeln.

– Man kan fråga sig själv: Hur hanterar jag konflikter? Hur visar jag ilska? Barn härmar ofta vuxnas beteende snarare än att lyssna på vad vuxna säger.