Just nu pågår ett tiotal föräldrauppror runt om i landet och i dag hålls en stor manifestation i Solna i Stockholm.

27 olika förskolor i Solna har gått samman i ett föräldranätverk där man har fått nog av för stora barngrupper och för få förskollärare och kräver att kommunen satsar på förskolan.

Tove Anger från Örebro har fyra barn. De är 12, 9, och 6 år och den yngsta är 8 månader gammal. De större barnen har alla gått på förskola mer eller mindre, men nu har Tove fått nog. Hon kommer att vara hemma med Lillemor, 8 månader, med hjälp av vårdnadsbidraget.

Under 2011 hade 8.568 barn (2,5 procent) vårdnadsbidrag i landet, av totalt 343.971 barn.

– Jag har haft mina äldre barn i förskola en del under förskoleåren. Från början var jag positiv till förskola, men jag har blivit mer och med skeptiskt inställd, eftersom jag har sett en hel del både i mitt arbete och har erfarenheter med mina egna barns förskolor, säger Tove.

”Det är ren förvaring”

Anledningen till att Tove väljer att vara hemma är att hon vill vara med sina barn om hon kan med hjälp av vårdnadsbidraget. Men en annan anledning är att förskolan, enligt henne, inte kan ge ett litet barn så mycket stöd och vuxenkontakt som hen faktiskt behöver.

Hon är kritisk mot förskolans former, inte generellt mot förskolelärana och pedagogerna i sig, som hon oftast upplevt som ”fantastiska kämpar” som går på sina knän när de arbetar.

– Det finns tyvärr  inga förskolor som har möjligheten att ta hand om en ettåring. I dag är det ren förvaring i förskolan.

Tove har i flera år arbetat som pedagogisk resurs på olika förskolor och är utbildad lärare med specialpedagogisk fördjupning. Hon menar att den organiserade pedagogiska aktiviteten på förskolan bara uppgår till ungefär en timme i veckan per barn. Den övriga tiden, menar Tove, handlar om att byta blöjor, lösa konflikten och torka snoriga näsor. ”Och det är ingenting jag inte kan göra själv.”, säger hon.

Ingen tid för pedagogik

– När jag sätter mitt barn på förskolan så är det utifrån att jag känner mig trygg att lämna över henne till en vuxen som kan erbjuda barnet trygghet och kontakt. Men det upplever jag inte att jag kan i dag, och då bryter jag den utvecklingsfasen som är så nödvändig.

Många menar att det är viktigt för barnen att vara med utbildade pedagoger, vad tänker du om det?

– Jag tänker att vad spelar utbildning för roll om pedagogerna, som oftast är superduktiga pedagoger, ändå bara har tid att snyta näsor? Samma mått med utbildade pedagoger finns på ställen dit jag kan gå med min dotter när jag hemma, som i parklekar, familjecentraler eller öppna förskolor där det kryllar av barn. Det blir också ett lärande för hela familjen, som får massor av tips och goda råd.

När det gäller jämställdhetsaspekten, att hemmaföräldrar oftast är kvinnor som riskerar att hamna utanför yrkeslivet, menar Tove att det inte blir mer jämställt att lämna barnet på ett dagis där det bara arbetar kvinnor.

”Många är missnöjda”

– Dessutom har jag kvar min anställning när jag är hemma med vårdnadsbidrag. Förutom det jobbar jag också extra på kvällar och helger, vilket de flesta hemmaföräldrar gör. Då är det ju partnern som sköter hus och hem. Hade barnen lämnats på dagis så hade kanske min man spenderat mindre tid med dem.

Tove är med i Hemmaföräldrars nätverk, ett nätverk med ungefär 530 aktiva hemmaföräldrar spridda över landet. Hon uppskattar att de allra flesta hon känner som är hemma, är det av två anledningar.

– De flesta vill ju spendera tid med sina barn. Men det är också många som är missnöjda med förskolans kvalité och anser att barnet mår bättre av att inte vara där. Jag tror inte att det är särskilt många som är hemma för att slippa jobba.

SVT håller just nu på med en stor granskning av förskolebaracker- hur ser miljön ut på dina barns förskola? Hör av dig till oss på mejladress: marja.grill@svt.se