Tunga ögonlock som kämpar mot tröttheten. En liten gäspning. Och så ett leende när hon får ögonkontakt med sin mamma.

– Hej hjärtat, säger Cilla Holm när hon lyfter upp dottern Liv ur vagnen och krånglar av henne overallen.

Det var inte självklart att den här dagen skulle komma. Cilla Holm var 40 år när hon bestämde sig för att försöka skaffa barn på egen hand. Då hade hon längtat efter barn i sju år, men skjutit upp beslutet eftersom hon haft relationer med män som inte ville samma sak.

Att söka hjälp inom den svenska vården var inte aktuellt; singelkvinnor hade ännu inte samma lagliga rätt till assisterad befruktning som par. Dessutom var hon för gammal.

Med en budget på 50 000 kronor och en plan att göra två inseminationsförsök åkte Cilla Holm istället till Köpenhamn, där hon till slut gjorde fem inseminationsförsök och fem IVF-försök.

– Jag blev inte gravid en enda gång. Efter tionde försöket sa min läkare att jag måste gå vidare och ta hjälp av en annan persons ägg. Det ville jag absolut inte göra.

”Blir besatt av att lyckas”

Cilla blev själv förvånad över sin reaktion, eftersom hon tidigare aldrig haft en tanke på att den genetiska kopplingen till barnet skulle vara viktig.

– Men när man lever med ofrivillig barnlöshet blir man besatt av att lyckas. Det känns hela tiden som att man misslyckas. Det var som att mina två år hade varit förgäves, jag hade lika gärna kunnat ta någon annans ägg direkt.

Till slut insåg Cilla Holm att hon kanske aldrig skulle bli mamma, och att äggdonation var hennes bästa chans. På en klinik i S:t Petersburg fick hon ett befruktat ägg insatt, med både donerat ägg och spermier – något som ännu inte var lagligt i Sverige.

Äggdonatorn är anonym

Budgeten var spräckt sedan länge. 50 000 kronor hade blivit 450 000 kronor.

– Jag var övertygad om att det skulle gå. Precis efter insättningen överraskade min kompis mig med rysk kaviar och champagne för att fira. Det hade jag aldrig vågat göra tidigare.

Och det gick. Den 4 oktober förra året föddes Liv Olga Alice Holm. Olga heter hon efter läkaren som hjälpte Cilla att bli gravid.

Äggdonatorn är ryska och spermadonatorn dansk. När Cillas dotter blir äldre kan hon välja att söka upp spermadonatorn, men kvinnan som donerat ägg förblir anonym, eftersom olika länder har olika regler.

– Jag känner enorm tacksamhet mot dem. Vad fantastiskt att det finns två personer som har gett mig det här, säger Cilla, som redan pratar med sin dotter om hur hon blev till.

– Om det är naturligt för mig och min omgivning är det naturligt för henne. Jag brukar prata med henne när jag byter blöja och berätta att ”mamma åkte till S:t Petersburg”.

”Mitt hjärta är med dem som längtar”

Cilla Holms kamp har också lett till en ny karriär – som samtalsterapeut för ofrivilligt barnlösa. Sedan några år tillbaka driver hon dessutom podden ”Jag vill ha barn” där hon öppenhjärtigt har berättat om sina svårigheter att bli gravid.

Hon ser det som sin mission att sprida kunskap om ämnet.

– Mitt hjärta kommer alltid att vara med dem som längtar. Vi vet inte tillräckligt om den kvinnliga fertiliteten. Det gör att jag och andra med mig sätter oss i den situationen att det kan vara för sent.

Cilla Holm säger att hon har varit arg på sig själv för att hon väntade så länge. För att acceptera sin livssituation och det faktum att hon aldrig kommer att bli ”genetisk mamma” har hon varit tvungen att först sörja det som inte blev.

– Livet blir verkligen aldrig som man tänkt sig.