Det har gått fem år sedan Nami Kawakita donerade ägg. Ett indiskt par, bosatt i Stockholm, letade efter en donator med hår- och ögonfärg som liknade deras. Läkaren – en vän till Nami Kawakitas mamma – tänkte på Nami, som har japanskt ursprung. 

– Jag ville hemskt gärna träffa paret innan. Det var viktigt för mig att se att de verkligen ville ha barn och känna att de skulle bli bra föräldrar, säger Nami Kawakita, som tidigare inte haft en tanke på att donera ägg. 

När hon väl träffat paret var det ett enkelt beslut, säger hon. 

– Så fort kvinnan såg mig tårades hennes ögon. Det var något i mig som sa att jag ville göra det, jag bara fick en magkänsla.

Ser det inte som sitt barn

Att donera ägg kan vara en påfrestande process. Efter obligatoriska läkar- och psykologbesök fick Nami Kawakita ta hormonsprutor som stimulerar äggstockarna så att fler ägg mognar samtidigt. Därefter plockas äggen ut. 

– Men jag mådde inte dåligt. Jag tyckte att jag fick lite värk i äggstockarna, men inte värre än mensvärk. 

I dag vet Nami Kawakita att hennes ägg resulterade i ett barn. 

– Jag fick reda på det när barnet föddes. Det gjorde mig väldigt väldigt glad att allt hade funkat och att det blev en bebis.

I Sverige brukar donatorn och de blivande föräldrarna vara anonyma för varandra. För Nami Kawakita var det annorlunda. Men när hon fick frågan om hon ville ha ett foto på barnet tackade hon nej.

– Det kanske blir för nära. Jag ser det inte som mitt barn. Det är mitt dna, men det är deras barn. Det är fortfarande hon som burit på det i nio månader.

”Viktigt att veta var man kommer ifrån”

Nami Kawakita tänker inte så ofta på att hon donerat ägg, men alla barn som kommer till genom donation i Sverige har rätt att få veta donatorns identitet, vilket innebär att barnet i vuxen ålder – om det vill – kan söka upp Nami.

– Jag vet faktiskt inte hur jag skulle reagera, men jag skulle vara väldigt öppen för det om barnet vill söka sina rötter. 

Nami Kawakita kan relatera till den känslan, säger hon. Hennes pappa, som var från Japan, gick bort för 16 år sedan. Förra året reste hon till Japan för att söka sina rötter och träffa sin familj där. 

– Jag vet hur viktigt det är att veta var man kommer ifrån. 

Får hon egna barn i framtiden kommer Nami att vara öppen med att hon donerat ägg.

– Att jag har donerat ägg är ingenting som är hemligt, det borde normaliseras.

Men hon skulle inte se sina egna barn och barnet som tillkommit genom äggdonationen som syskon.

– Barnet kan ha mina fysiska drag, men alla värderingar kommer från dem som har uppfostrat det.