En barndomskärlek förde Eliza Roxendal till Stjärnsund och ett helt nytt liv närmare naturen. Hon lämnade ett kontorsjobb i USA för självhushållning och hårt arbete. Sedan tre år tillbaka bor hon och maken David i ett minihus med dass och vatten på dunk. Utanför finns ett vedeldat badkar som används året runt.

Men huset är välordnat som en husvagn och har nedfällbar tv och hembyggd köksfläkt. De har hund men inga barn. Eliza sköter en stor hönsgård och stor grönsaksträdgård som även räcker till grannarna i byn.

– Jag ville vara mer självförsörjande, vara utomhus mer istället för att vara fast framför en dator, närmare naturen. Jag känner mig mycket friskare och att odla egen mat är det mest tillfredsställande jag gjort i hela mitt liv! Jag är verkligen stolt över vad jag gör och maten smakar så mycket bättre. Men det är mycket jobb, det är inte bara som att ta fram en påse morötter från affären.

-  Jag tror inte att alla plötsligt kan bli självförsörjande och omställning löser inte allt. Vi använder ju den moderna världen runt om oss till vår fördel. Det måste finnas doktorer och skolor och så, och det finns förstås stora problem med energi och var vi får den ifrån, men det men det här är ett steg som vi kan ta. Allt vi gör räknas.

– Jag försöker undvika att tänka på vart vi är på väg för det gör mig lätt deprimerad, men jag tror att den här livsstilen är på väg tillbaka. Särskilt bland unga, för det är deras framtid ännu mer än vår.

David Roxendal lämnade livet som webbutvecklare i storstan för ett liv på landet. Utanför höghuset mötte han bara förorenad luft och en massa sätt att spendera pengar på och konsumera och blev trött på det. Nu leder han kurser i att bygga ”tiny houses”, eller minihus, med återanvänt material. En händig gör-det-självare som byggt om sin motocross till batteridrift. Och bor med sin fru Eliza i ett runt hus stort som en husvagn.

– Vi vill ju inte vara bortkopplade från samhället, utan att det ska utvecklas och bli mer hållbart. Just nu kör vi bara rakt över naturen utan att tänka oss för. Det ger ju inte så stora följder för naturen som för oss människor. Egentligen står vi och skjuter oss i huvudet hela tiden, men skottet går så långsamt att vi hinner inte uppfatta det förrän det är för sent. Att ställa om handlar mycket om att koppla tillbaka till naturliga processer, till ekosystemet och naturen. Det är något som nästan ingen gör längre tyvärr. Man är omgiven av artificiella saker och artificiell miljö som inte har nån koppling till naturens resurser, säger han.

Byn Stjärnsund utanför Hedemora i Dalarna har varit känt sedan 80-talet för sitt kollektiv med människor som velat leva ett alternativt liv. Nu finns en gård med kurser i permakulturdesign, det vill säga hur man anlägger en hållbar odling, och i att bygga minihus på hjul.

Åsa Falck jobbar med gröna frågor som miljöingenjör, och vill leva mer som hon lär. Nu går hon kurs i att bygga minihus med små resurser. Det är en rörelse som vuxit i framför allt USA som en protest mot allt större hus och överkonsumtion. Ett minihus byggs av återbrukade och hållbara material och ska kunna stå under lång tid. Det kan även ge ekonomisk frihet utan stor skuldsättning. Många står på hjul för att kunna flyttas.

– Jag lockas av minihus för att jag tror att man kan klara sig själv och bo billigt och energisnålt. Man tror att man har ett stort behov av olika saker, men jag tror att man klarar sig på mindre. Egentligen har man kanske bara behov av en plats att sova på och en plats att laga mat på. Sedan kan man vara ute mer. De stora bostäder vi har idag används mest till att förvara våra grejor som vi egentligen inte behöver. Det blir absurt när kvadratmeterpriset i Stockholm är 100 000 kronor och vi bara förvarar saker där vi aldrig använder.

– Omställning betyder allt! om vi inte ha miljö har vi ingenting. Jag är beredd att göra de förändringar som krävs. Men jag tror att många människor inte vet vilka konsekvenser deras handlingar har för naturen. Det är så lätt att gå och köpa något men man har ingen aning om vilket avtryck det gör på jorden. Jag tror att det är jätteviktigt att alla tar sitt eget ansvar och förändrar det de kan i sina liv för att vi ska få ett samhälle där vi inte förbrukar naturens resurser.

Mowgli kommer från Barcelona men är nu en vagabond nästan utan ägodelar. Han äger några jongleringsbollar, en ryggsäck och ”ett trumset hos en kompis någonstans.” Nu är han på besök hos omställarna i Stjärnsund, men i morgon liftar han vidare till Marocko för att klättra i berg. Han tar ett jobb ibland, eller jonglerar vid rödljusen för lite småpengar.

– Jag försöker göra ett så litet avtryck som möjligt, jag flyger inte och så, även om jag så klart åker med i bil. Helst vill jag bara resa till fots eller med skärmflyg- och sväva fram över landskapet. Jag har inte så mycket grejor men för mig är det tillräckligt. Jag tycker ändå jag har mycket, allt som finns runtomkring mig, och det folk delar med sig av och jag delar också med mig.

– Jag tycker inte om hur världen utvecklas, det suger energi. Så jag försöker tänka positivt och fokusera på saker jag kan förändra som mig själv.

Ett tiotal personer bor kring gården, men var för sig i minihus eller lägenheter. I byn och i närområdet finns många andra som också lockats av omställningsrörelsens idéer om självhushållning, och att byta tjänster och grejer.

Zelda Werner är lärare och tycker att hon ända sedan hon var liten har trivts bättre med djur och barn än med andra människor. I Stjärnsund hittade hon hem och har just flyttat till ett nytt tiny house.

– Jag har länge varit inne på att leva ihop med miljön och inte skada den. Så blev jag fullkomligt kär i den här byn och i människorna. Här mötte jag människor som jobbar med sig själva och sina relationer, och med naturen för att hitta ett flow med hela alltet. Permakultur är en del miljö och resurser, och en del att ta hand om varandra.

– De enda gångerna det funkar att vara en inspiration för andra att leva mer ekologiskt är om jag står för det etthundra procent och själv lever så. Så det börjar med en själv för att nå ut till andra.