Samtliga svenska förstudier för avskiljning och lagring av koldioxid i dag bygger på att den infångade koldioxiden exporteras för att lagras under havsbotten i andra länders vatten i Nordsjön, främst i Norge.

Men nu stöder Energimyndigheten ett unikt forskningsprojekt via statliga miljardsatsningen Industriklivet, för att se om det går att lagra växthusgaserna i flytande form på närmare håll.

Vi befinner oss i ett skogsområde strax utanför Kalix, och inte så långt från massabruket i Karlsborg, som också är med i projektet.

– Vi vill se om vi kan hitta basalt och andra bergarter som reagerar lätt med koldioxid, för att se om det finns möjlighet att lagra koldioxid på land i Sverige. Det skulle ge Sverige en förhandlingsfördel i förhandlingar med till exempel Norge, som ju kommer att sätta prislappen för lagring, om vi också kunde lagra åtminstone delar av våra koldioxidutsläpp, säger Glenn Bark, malmgeolog vid Luleå tekniska universitet.

”Ett problem – men det har vi också förutsett”

Frågan om det går att lagra koldioxid i Sverige har utretts tidigare. Två platser under havsbotten i Östersjön har pekats ut som tänkbara, även om förutsättningarna för storskalig lagring där inte är lika goda som i till exempel Norge – dit svenska utsläppare hoppas kunna exportera sin avskiljda koldioxid om några år.

Att lagra den i berggrunden på land, som man börjat göra på Island, har tidigare inte ansetts fungera i Sverige. Det beror på att berggrunden här är två miljarder år äldre, och inte alls lika porös som i basalt på Island. Det finns helt enkelt inte så mycket håligheter där koldioxiden kan få plats.

– Det är ett problem, men det har vi också förutsett. Men genom att gifta ihop den här tekniken med teknik som man använder, till exempel bergvärme – att sjuva berget, att skapa sprickor i det för att få större plats för koldioxid, så kan vi överkomma dem.

Det låter lite som fracking?

– Nej, skillnaden är att fracking sker med ett större tryck. Det här handlar om lägre tryck för att undvika problem med seismisk aktivitet.

Men vad är riskerna med det?

– Det finns ju risk för seismisk aktivitet, alltså i form av jordbävningar. Det hade man problem med på Island inledningsvis, men efter att ha justerat trycket när man injicerar vätskan med koldioxid, så försvann de initiala problemen, säger Glenn Bark.

Prover ska analyseras

I det här projektet ingår Billerud-Korsnäs pappers- och massafabrik i Karlsborg, som ligger nära skogområdet där Glenn Bark och hans forskarkollegor för fältstudier. Pappers- och massafabriker har stora så kallade biogena koldioxidutsläpp, som alltså kommer från själva träråvaran de använder i papperstillverkningen, och som därför är svåra att bli av med utan avskiljning och lagring av koldioxid.

– Vi ser det som en chans att kunna göra mer för klimatet. Vi släpper ju i huvudsak ut biogen koldioxid, men vi behöver också bidra för att få bort även de utsläppen, säger Eva Stenholm fabrikschef på Billerud Korsnäs bruk i Karlsborg utanför Kalix.

Nu är fältarbetet i Kalixskogarna färdigt, och proverna ska analyseras. Och nästa sommar undersöker forskarna fem platser till i landet, intill andra pappers- och massafabriker med stora utsläpp, för att se om det går att lagra koldioxid där också. Men det finns många frågetecken kvar kring den här metoden att begrava koldioxid i marken. Ett av dem är att det inte ens är tillåtet med koldioxidlagring på land i Sverige.

– Nej, och är det så att vi kommer fram till att det här kan fungera, då måste en diskussion kring lagstiftningen tas direkt, säger Glenn Bark.