Den som flyger över Sverige en molnfri dag ser under sig ett land till stora delar täckt av skog. Under en resa söderut över Europa blir det snart tydligt hur landskapet förändras. De mörkare gröna, sammanhängande skogsytorna förvandlas till ett rutnät av åkrar och fält i olika nyanser med mindre skogspartier som bryter av här och var.
I Strasbourg i Frankrike, staden som är ett av två säten för EU-parlamentet, ligger den lilla flygplatsen bokstavligt talat ute på en åker. På väg till flygplatsen skymtar träd längs horisonten, men de skulle knappast kunna kallas för skog.
Även om sammanhängande större skogar finns kvar i vissa delar av Europa, så är just den svenska tillgången på skog en av kärnfrågorna för svenska EU-parlamentariker. I januari utkämpade några av dem en strid i parlamentet för att Sverige ska få fortsätta att använda skogsråvara till att göra biobränsle av.
I parlamentsbyggnaden i Strasbourg surrar det av liv och röster en gång i månaden, när ledamöter och personal flyttar dit från Bryssel för några dagar, åtföljda av ett stort pressuppbåd.
Det är många möten som de folkvalda ska hinna med, så att boka intervjuer med parlamentariker kan kräva ett visst tålamod – både att hitta en tid och en plats där det är någorlunda tyst. Pressbaren vid lunchtid är inte en sådan plats, men moderaten Christofer Fjellner överröstar sorlet när han engagerat berättar om sina ståndpunkter när det gäller den svenska skogen och EU.
”Allt om skog ska passera mitt bord”
– EU har inte samma kompetens som Sverige vad gäller skog. När jag började i parlamentet bestämde jag mig därför för att allt som rör skog ska passera mitt skrivbord, säger han.
Den 17 januari röstade EU-parlamentet om direktivet för förnybar energi. Där ingick ett lagförslag om energi från förnybara källor. I miljöutskottet fanns majoritet för ett förslag om att tallolja inte längre skulle få räknas som förnybart bränsle och att inte gallringsvirke och stubbar skulle få användas för att tillverka biobränsle.
Detta upprörde flera svenska EU-parlamentariker, bland dem Christofer Fjellner. Han kallade miljöutskottets förslag för ”ren planekonomi”. Beslutet i EU-parlamentet var ”avgörande för Sverige och svensk skogsindustri”, säger han när vi möts ett par månader senare.
– I förnybarhetsdirektivet går EU in och bestämmer vad som är förnybara bränslen. Om vi bygger vår energipolitik på att använda mycket biomassa och EU plötsligt ändrar definitionen av vad som är miljövänlig biomassa, så rasar svensk klimat- och energipolitik som ett korthus, säger han.
Vill inte ha ”ryckig” lagstiftning
Enligt Christofer Fjellner behövs en lagstiftning på området som håller över tid. Han nämner etanolen som exempel.
– Jag var med och beslutade om EU:s förnybarhetsdirektiv 2006. Då var det i stort sett bara etanol som gällde. Sedan kom en debatt om att etanolen tillverkades av råvaror som skulle kunna användas till livsmedel. Så då skulle etanolen fasas ut. Men i dag är det knappast någon som hävdar att människor svälter på grund av etanol, säger han.
En sådan ryckighet i lagstiftningen kan vi inte ha, menar Christofer Fjellner. Han säger sig vara ”genuint orolig” för att samma sak ska upprepas när det gäller biobränsle från skogsråvara.
Den centerpartistiske EU-parlamentarikern Fredrick Federley, som sitter i industriutskottet, är också mycket aktiv i frågan om skog och biobränslen. Han kallade miljöutskottets förslag om biobränslen ”en krigsförklaring mot svensk miljöpolitik” och var fast besluten att stoppa det i parlamentet.
Ministrarna skrev till parlamentet
Även på nationell nivå tryckte politiker på för att påverka EU:s beslut. Sveriges energiminister Ibrahim Baylan (S) och hans finska kollega Kimmo Tiilikaninen skrev i ett brev till EU-parlamentets ledamöter att skogen är en viktig källa för förnybar energi och att det är viktigt att utvecklingen av bioenergi från skog får fortsätta.
Parlamentet gick till slut på den svenska linjen gällande talloljan och stubbarna, som alltså fortsatt ska få betraktas som förnybart i EU:s lagstiftning.
Ett par månader senare träffar SVT Fredrick Federley i EU-parlamentet i Strasbourg. Han säger om beslutet att ”det blev en bra slutprodukt jämfört med vad som hände i miljöutskottet”.
Ni körde över miljöutskottet?
– Inte körde över… förhandlare måste ta hänsyn till andra perspektiv än sitt eget, annars riskerar det att gå på tok, säger Federley.
”Kan inte använda samma trä två gånger”
Både socialdemokratiska och borgerliga parlamentariker var nöjda efter EU-parlamentets beslut i januari. Men alla är inte lika övertygade. Biologiprofessor David van der Spoel vid Uppsala universitet menar till exempel att skogen inte kommer att räcka till för behovet av bränsle till flyg och andra transporter.
– Kort och gott: Det finns inte så mycket. För Sverige kanske det räcker men då måste man sluta att tillverka papper eller något annat. För att uttrycka det väldigt enkelt: Man kan inte använda samma trä två gånger, säger David van der Spoel, som vi återkommer till senare.
Debatten om den svenska skogen handlar inte bara om hur mycket bränsle den kan räcka till, utan också om hur mycket skog som ska få användas till produktion och hur mycket som ska bevaras för biologisk mångfald, turism och friluftsliv.
– Man måste hitta en balanspunkt. Det är klart att vi ska värna biologisk mångfald och de bitarna också. Men vi kan inte bestämma oss för att all skog i Sverige inte ska få röras, det blir orimligt. Vi måste göra avvägningar, säger Fredrick Federley.
Hur ser du på konflikten mellan naturintressen som vill bevara skog för att bevara biologisk mångfald kontra dem som tycker att vi måste bruka skogen?
– Det är ganska märkligt. Ungefär 25 procent av Sveriges skogar är i dag skyddade, antingen frivilligt eller via lagstiftning. Det är tillräckligt för att vi ska klara att ha en bra biologisk mångfald, säger Fredrick Federley.
(I ett förtydligande angående siffran 25 procent skriver Federleys pressansvarige i ett mejl att den syftar på formellt skyddad skog, frivilligt skyddad skog och improduktiv skogsmark, det vill säga skog med mycket låg tillväxt.)
”Sverige bättre på att bruka skog”
Christofer Fjellner säger med bestämdhet att Sverige är betydligt bättre än många andra länder på att bruka skog. Dels för att i Sverige återplanteras skog när man avverkat och dels för att det finns föreningar som kan hjälpa skogsägare att sköta skogen.
Hur ser han på att vi också bör bevara skog för att värna den biologiska mångfalden och friluftsliv och rekreation? De som bor vid en skog där de har kunnat plocka svamp och bär och som plötsligt upptäcker att skogen har förvandlats till ett kalhygge brukar inte bli så glada.
– Det blir förstås en chock. Vi som inte lever med skog tror till exempel ofta att skogar är urskogar, men de kan ha planterats för 50 år sedan. Skog som jag upplever alltid har stått där kan ha vårdats och gallrats i syfte att någon gång avverka den. Antalet urskogar i Sverige och Europa är nästan obefintligt, säger Christofer Fjellner.
Han hävdar att Sverige var avskogat för 100 år sedan.
– Sedan kom en lagstiftning som såg till att vi fick tillbaka vår skog. Nu blir vi på goda grunder provocerade när länder som huggit ner sina skogar och inte har hittat metoder för att få tillbaka dem vill berätta för oss hur man ska sköta och få tillbaka sin skog, säger han.
”Det kommer att flygas mer”
Vid en enkät som Svenska Dagbladet (betallänk) gjorde med riksdagspolitiker i februari svarade fyra av tio att vi kan flyga mer, om vi ökar inblandningen av biobränsle.
– Ska vi ersätta allt fossilt flygbränsle med biobränsle kommer vi göra dåliga saker med miljön. Men för inrikesflyget, som står för två procent av de svenska utsläppen, kan vi göra en hel del, säger Fredrick Federley.
Men kan vi fortsätta att flyga mer och mer?
– Allt vad vi vet av forskning och trender, så kommer det att flygas mer. Det handlar inte om vad någon vill eller inte, utan det kommer att flygas mer. Gör vi det miljövänligt, då kan vi flyga mer, säger Fredrick Federley.
I EU-parlamentet i Strasbourg träffar jag också Jakop Dalunde, som representerar Miljöpartiet och som sitter i transportutskottet och energiutskottet. Han håller inte med om att vi kan flyga mer eller lika mycket med biobränsle:
– Det är kontrafaktiskt, det går inte. Såvida man inte kommer på något helt nytt bränsle som inte existerar än, säger han och slår fast att vi både måste byta bränsle och minska efterfrågan.
Dalunde hänvisar till forskaren Jonas Åkerman vid KTH som har räknat ut att även om vi skulle använda 100 procent biobränsle till flyget år 2030 så skulle vi ha lika mycket utsläpp som idag, om vi fortsätter att flyga mer och mer.
Dessutom, säger Dalunde, kommer vi inte att kunna få fram den mängden biobränsle till år 2030.
Jonas Åkerman sade till SVT i januari i år att vi kan behöva minska flygandet med en tredjedel, tillbaka till 2005 års nivå.
”Den totala flygvolymen måste också ner”
Hur ser du på saken, är det den svenska skogen som ska rädda flyget eller inte?
– Det flyg som finns kvar i framtiden ska gå på biobränsle. Det får för min del gärna komma från skogen. Jag är absolut inte emot att man brukar skogen. Men den totala flygvolymen måste också ner. Dels för att bränslet ska räcka, men också för att även biobränsle påverkar klimatet, säger Jakop Dalunde som själv säger att han brukar tågluffa när han ska på semester.
Men alla tågresor är ju inte lika miljövänliga? Tågen kanske drivs med el från kolkraftverk, eller med diesel.
– Absolut, men även om loket körs på diesel är klimatpåverkan ändå lägre än för flyg på grund av skillnaden i energiåtgång. Det krävs en stor energimängd för att skicka upp ett plan i luften, det är mycket mer effektivt att rulla på räls, säger Jakop Dalunde.
Vill ha bort subventioner för flyget
Han påpekar att flyget subventioneras exempelvis genom att det inte är moms på flygresor och genom att kommuner subventionerar flygplatser som går med förlust. Dessa subventioner skulle han vilja ha bort, genom lagstiftning på EU-nivå.
Jakop Dalunde menar dessutom att utsläppsrätterna för flyget inom EU i dag borde kosta 3-4 gånger mer för att bli rättvisande i förhållande till flygets utsläpp.
Moderaten Christofer Fjellner vill att marknaden ska styra priset för flygbränslet.
– Vi politiker ska inte bestämma hur mycket du får flyga, men vi kan se till att flyget betalar sina miljökostnader. Jag har inga problem med att det blir dyrare att flyga om det beror på att flyget får konkurrera om förnybara bränslen. Utsläppsrätter tror jag också är en lysande metod, säger Christofer Fjellner.
Han kan också tänka sig en beskattning av flygbränsle – om det sker inom ramen för det internationella regelverket.
– Men just nu skulle jag säga att det är en icke-fråga.
Hundratals forskare skrev till EU-parlamentet
Bland forskare finns det både de som tror på biobränsle från skogen som en möjlighet för flyget att minska sina klimatutsläpp och de som inte gör det. En av dem som menar att biobränslet är orealistiskt som klimaträddare för flyget är David van der Spoel, biologiprofessor vid Uppsala universitet och styrelsemedlem i föreningen Skydda skogen.
Han var en av 620 forskare som skrev brev till EU-parlamentet inför omröstningen om förnybarhetsdirektivet i januari och några av dem skrev också en debattartikel i The Guardian.
De varnade för ökade koldioxidutsläpp om skog huggs ner för att bli bränsle och även för ett hot mot skogar och biologisk mångfald globalt, om andra länder skulle följa efter.
– Det riktiga problemet är att vissa personer, särskilt inom industrin, helt kallt hävdar att vi kan fortsätta leva som vi gör utan att förändra vår livsstil om vi bara byter till biobränslen. Men det är en väldig förenkling. Visserligen har vi mycket träd i Sverige, men det har inte andra länder och hur ska de göra i så fall? säger David van der Spoel.
”Måste göra helt andra saker än byta bränsle”
En debatt om flyget som klimatbov blossade upp i vintras i Sverige. Regeringen tillsatte i februari Maria Wetterstrand, tidigare språkrör för Miljöpartiet, som utredare av vilka styrmedel som behövs för ökad användning av biobränsle i flyget.
Men enligt David van der Spoel spelar det ingen roll vilket bränsle vi väljer om vi fortsätter flyga lika mycket som i dag – eller ännu mer.
– Om syftet är att lösa klimatproblemet då måste man göra helt andra saker än bara byta till annat bränsle. Vi måste sluta köra våra fossilbilar och flyga mycket mindre, även om vi byter till biobränsle. Så är det, helt krasst, säger han.
För 20 år sedan flyttade David van der Spoel till Sverige från Holland för att forska. Han hade en uppfattning om Sverige som ett miljövänligt land.
”Tänkte att något inte står rätt till”
– Men så såg jag alla fula kalhyggen och tänkte att det är något som inte står rätt till, säger han och berättar att den insikten så småningom ledde till att han blev aktiv i skogsfrågan på Facebook och kom med i styrelsen för organisationen Skydda skogen.
Hans uppfattning är att vi i dag inte skyddar tillräckligt mycket skog i Sverige. Att skogar med höga naturvärden kalhuggs, i väntan på att annan skog som står på tillväxt ska bli tillräckligt gammal för att avverkas. Och att även om vår skogspolitik gynnar att ny skog planteras så har vi inte lika mycket skog som vi hade före industriepoken.
– Riksskogstaxeringen, som håller koll på hur mycket skog vi har, började räkna på 1920-talet, ungefär vid den tidpunkt då vi hade som minst skog. Det är populärt i industrin att börja räkna där och då har mängden skog bara gått upp, säger han.
”Ska inte offra det ena för det andra”
David van der Spoel vill också lyfta aspekten med biologisk mångfald, dvs hur många levande arter av växter och djur som finns i våra skogar. När naturskogar omvandlas till skogsplanteringar minskar mångfalden.
– Alla specialiserade arter försvinner, all variation försvinner. Det är just variationen som skyddar oss mot katastrofer. Biologisk mångfald är lika viktig som klimatet och man ska inte offra det ena för det andra, säger han.
Sten Nilsson, professor vid IIASA i Österrike och tidigare bland annat vid Sveriges Lantbruksuniversitet, SLU, är skeptisk till att göra biobränsle från svensk skog överhuvudtaget. ”Bye bye biodrivmedel från skogen!” var rubriken på ett debattinlägg från honom i tidningen Skogen.
– Det kostar för mycket att producera och har lågt energiinnehåll. Och för flyget ställs ännu högre krav så då blir det ännu dyrare, säger han.
Han konstaterar att ”bioekonomin har varit i ropet ett tag, både från politiskt håll och från branschorganisationen Skogsindustrierna”.
– Man har lyft fram biobränslen som framtiden. Men på Skogsnäringsveckan i våras var en del av industriföretagen mycket tydliga med att biobränsle inte är en primär produkt för dem, säger Sten Nilsson.
”Frågan liksom bara passerade förbi”
Däremot, säger han, var politiker som närvarade mer positiva till biobränsle från skog. Men när en av nackdelarna med biobränsle till flyg – den så kallade höghöjdseffekten – diskuterades, var intresset från politikernas sida inte så stort, enligt Sten Nilsson.
– Den frågan liksom bara passerade förbi, säger han.
Höghöjdseffekten innebär i korthet att förbränning på hög höjd – runt 10 000 meter – ger en högre klimateffekt än vid förbränning på marknivå. Det gäller även vid förbränning av förnybart bränsle, även om forskare diskuterar hur stor effekten är jämfört med förbränning av fossilt bränsle.
– Politikerna är inte dumma, men de har kört in det här med biobränslen i sina utspel och nu är det valår och de vill inte ändra på sina koncept, säger Sten Nilsson.
I ett mejl till SVT skriver han att förespråkarna för skogligt biobränsle hävdar att man ska använda det som blir över vid skogsavverkning – grenar, toppar, trädrester, så kallat grot, för bränsleframställningen. Men han är skeptisk:
”I min argumentation har jag visat att vi är långt ifrån att få någon marknadsekonomi på bränsletillverkning från skoglig biomassa och grot är den absolut dyraste råvaran att hantera och utbytet är lågt”, skriver han.
”Lyssnar på dem med samma världsbild”
Sten Nilsson framhåller dessutom att det krävs mycket stora volymer av biobränsle för att det ska vara intressant för flygbolagen. Även om det bara skulle handla om en inblandning av biobränsle i flygbränslet, inte 100 procent, så blir ekonomin ett hinder, menar han:
– De stora bolagen lägger inte om driften för mindre volymer av flyg, det kostar för mycket. Riggar man om, då gör man det rejält redan från början.
Politikerna verkar ändå tro på det här. Lyssnar de inte på er forskare?
– De lyssnar förmodligen på de forskare som har samma världsbild som de själva, säger Sten Nilsson.
”Kommer alltid vara dyrare med biobränsle”
Erik Furusjö, adjungerad professor vid Luleå Tekniska Universitet, LTU och seniorforskare vid RISE Bioekonomi, säger att det inte går att få ekonomi i biobränslet i den meningen att det ska konkurrera med fossila bränslen.
– Men det är som att jämföra äpplen och päron. Det kommer alltid vara dyrare att tanka biobränsle än fossila bränslen om inte oljepriset går upp jättemycket. Men vi måste hindra klimatförändringarna. Då är det ingen option att tanka fossila bränslen. Det handlar snarare om vilket som är det billigaste sättet att minska klimatpåverkan, säger Erik Furusjö.
I mars presenterade forskare vid LTU en studie där de säger sig ha hittat en lösning för att byta ut bränslet för inrikesflyget i Sverige till bioflygbränsle från skogsrester.
Erik Furusjö säger att det finns mycket att vinna med biobränslen, men även han betonar att vi inte kan fortsätta att öka flygandet om biobränslet ska räcka även till att ställa om även industri och vägtransporter.
Många forskare var oroliga för att EU-parlamentets beslut om förnybart bränsle i januari skulle leda till att fler träd huggs ner. Men det ser inte Erik Furusjö som sannolikt.
– Vår studie bygger helt på restprodukter från skogsindustrin. Man ska inte använda prima virke till energi, det tror jag inte alls på, säger han.
”Ska vi inte utnyttja de tillgångar vi har?”
Men räcker skogen till allt som vi vill använda den till?
– Vissa säger att biomassan aldrig kommer att räcka till för alla – men håller det som argument för att inte göra någonting? Ska vi då inte utnyttja de tillgångar vi faktiskt har med argumentet att de kanske inte räcker i framtiden? säger han.
Alla länder har inte lika mycket skog som Sverige. Hur skulle ett sådant här projekt fungera internationellt?
– Vi har en väldigt bra situation i Sverige vilket jag tycker är ett argument att gå före och visa att vi kan. Den teknik vi tittar på kan med lite utveckling bli ganska råvaruflexibel. Den kan anpassas till exempel till att använda jordbruksrester i stället för skog, säger Erik Furusjö.