I dag är Markus Torgeby en familjefar, ultralöpare, föreläsare och nu också en författare. I boken ”Löparens hjärta” berättar han om sina fyra år i skogen och vad som ledde honom till det extrema livsvalet. Fast något av det gamla hänger fortfarande kvar. Natten innan han skulle vara gäst hos SVT:s Gomorron Sverige, sov han i sovsäck ute på Gärdet, promenadavstånd från TV-huset.
Och han såg glad och utvilad ut när SVT:s reporter träffade honom där.
– Här ser man att någon legat och haft det gött, sade han när han lyfte liggunderlaget.
– När man är så van att sova ute som jag är, så är det bara skönt. Andra verkar tycka att det är världens grej, men jag har ju gjort det 5000 gånger typ.
Att hitta en bra plats i mörkret var svårare, eftersom Markus Torgeby kom fram till sin tilltänkta sovplats först vid halv två i natt. SVT erbjöd honom ett hotellrum och taxiresa till TV-huset, men han tackade nej.
– Klart jag har sovit på hotell med, men jag sover såhär minst lika mycket. Det finns något bevarande att sova ute i kylan och jag vilar gott i det . I Sverige finns det kyla och jag tycker att vi borde omfamna den.
– Vad behöver man tänka när man sover utomhus?
– Ett bra liggunderlag är nummer ett tror jag, inte så mycket kläder på sig i sovsäcken och en vettig sovsäck.
Mamman fick MS
Markus Torgebys mamma fick MS när han var liten, förlorade kontrollen över sin kropp och blev beroende av andra människor.
Det kan ha påverkat honom:
– Jag har ofta tänkt tanken om jag skulle bli sjuk som min mamma. Vilken panik det hade varit, men jag vet faktisk inte. Det är så, att jag och mamma var ganska lika och när det försvann för henne, tänkte jag, att det väl bra att jag kör på.
– Jag tror att det finns många människor som är som jag. Och då handlar det om att hitta sin grej. Och min grej var kanske skogen och löpningen.
Han berättar också att det hände väldigt mycket i hans liv innan han försvann in i skogen när han var 20 år.En bok han läste som 17-åring, Henry David Thoreaus ”Skogsliv vid Walden” , har definitivt påverkat honom.
– Jag blev drabbad av den och jag har umgåtts med tanken. Jag hade kommit till punkten, att det här går inte längre och jag måste hitta min riktning i livet på något sätt. Och då landade jag, att om jag är ensam med mig själv, borde det som är jag komma fram.
Extremdiet
Markus Torgeby skriver också mycket om sin extrema mathållning. Han levde på havregryn och medger att han hade ätstörning.
– Men det är ingen fara att ha ätstörning. Det handlar bara att ta sig ur den och då får man bestämma sig. Det är kanske en styrka jag har. Vissa gånger märkte jag, att nu är jag på fel väg. Jag har kanske inte alltid lyckats bryta det just då, men skogen har hjälpt mig att göra det och löpningen har också gjort det.
Markus Torgeby anser att alldeles för många är rädda för att tappa kontrollen. Det är inte så farligt att balla ur om man sedan hittar en väg tillbaka.
– Tiden och livet bara flyter på och sedan hamnar man i ett dike där man inte vill vara.
Familjefar med vatten och el
Markus Torgeby säger att han är inte rädd att köra på när han känner att han träffar rätt.
Det hände, när har såg sin blivande fru för första gången. Hon hade en röd tröja på sig och Markus Torgeby säger att han visste direkt att han ville spendera resten av sitt liv med henne.
– Det var som ett slag rätt in i magen.
Men blivande frun var också tydlig: Du kan inte åka ut och försvinna i skogen. Du måste bestämma nu.
– Jag valde ett annat spår i livet. Man kan leva i skogen och har det fantastiskt och man kan leva tillsammans med någon och har det härligt.
Nu bor han i Jämtland med sin familj och har vatten och el. Fast det händer att familjen sover utomhus. Att göra det och att vara i naturen är något han vill föra vidare till sina barn.