Hon föreslår att vi ska träffas i verkligheten istället för att prata över telefon. Hon är ändå i Stockholm för att hennes bok nominerats till ett pris. Dagen innan vi ses har hon läst upp en bit ur boken inför publik.

Att prata på en scen eller att bli intervjuad framför en kamera kan visserligen kännas jobbigt – men långt ifrån så otänkbart som det var under skoltiden.

Då, 2008, berättade hon för hela svenska folket hur skrämmande vardagliga situationer kan vara för en ung och väldigt blyg tjej.

”Allting tar bara stopp”

– Jag är flickan som inte vågar gå till den lokala mataffären eftersom jag är så rädd att någon skulle säga hej. Eller inte göra det.

Så inledde Yrsa Walldén sitt sommarprat 2008. Med sina 19 år blev hon då den yngsta sommarprataren någonsin. Framröstad av lyssnarna.

Bland alla framgångsrika och berömda människors sommarprat berättade hon för miljonpublik hur det var att inte ens våga köpa en hamburgare på en festival. Hur hon, just där och då, hellre hade svultit ihjäl än beställt den där hamburgaren – eftersom det innebar att hon var tvungen att prata med en helt okänd människa.

– Hur hungrig jag än är så vågar jag inte gå fram till mannen i grillen. Pulsen ökar och jag börjar svettas. Detta kan hända var som helst och när som helst. Allting tar bara stopp och jag klarar inte av att göra de enklaste ärenden, berättade Yrsa.

Klassrummet den värsta platsen

En kylig vårdag tio år senare möter jag 29-åriga Yrsa Walldén i Stockholm. Hon har skrivit två böcker, den ena har nominerats till ungdomspriset ”Slangbellan”.

Bokens huvudperson är visserligen blyg, men boken handlar inte främst om blyghet, förtydligar Yrsa, de handlar om saker som kärlek, tonår och om att flytta till en ny stad. 

– Det är inte så att tjejen i boken börjar blyg och slutar oblyg. Det är bara en grej i hennes personlighet. Blyga tjejer kan också bli kära och vara med om stora grejer.

I böckerna vill hon fortsätta att ge den blyga flickan en röst och öka förståelsen för den som är tyst. En förståelse hon inte tycker fanns när hon själv växte upp.

– Jag hade aldrig tänkt på att jag var blyg innan jag började skolan, sedan blev det istället det enda jag tänkte på. Det var något som jag förväntades jobba bort, för att kunna passa in. Varenda utvecklingssamtal handlade om min blyghet. Att jag skulle prata mer, högre och bli något annat än det jag var.

Snart var klassrummet den värsta plats hon visste.

– Det gick ut väldigt mycket över mitt liv och ledde till väldigt mycket ångest. Det var svårt att någonsin slappna av och jag blev väldigt upptagen av mig själv och hur jag uppfattades.

”Extrovert det finaste man kan vara”

Flera gånger fick hon höra att hon skulle fått ett högre betyg om hon bara varit ”mer aktiv” i klassrummet.

– Extrovert är liksom det finaste man kan vara. Man ska hela tiden synas och höras mycket. Det är ganska svårt att vara blyg och känna att det är en schysst grej att vara.

Måste man inte utmana sig själv?

– Jo det är klart. Man måste ju kunna ha ett liv. Om det handlar om att man inte vågar gå till affären, då är det på en annan nivå.

När rädsla för sociala situationer leder till stora begränsningar i livet och leder till handikappande konsekvenser kan det handla om en psykiatrisk diagnos: social fobi. Något som uppemot en sjättedel av befolkningen beräknas lida av.

Men Yrsa Walldén tycker inte att en sådan diagnos skulle ha hjälpt henne. Istället skulle hon vilja att samhället och skolan blir mer flexibel när det gäller att bemöta och acceptera blyga barn.

– Jag tycker verkligen att det behövs en förändring. Det behövs förståelse, främst från lärare, när det gäller att se att barn är olika och att barn behöver olika saker. Det borde kunna få vara ett personlighetsdrag som alla andra.

”Finns fördelar”

Som författare tycker hon att hon har haft användning av sin blyghet.

– Det finns ju fördelar med att vara blyg. Man tänker sig för mer innan man pratar, man kan vara väldigt uppmärksam på sin omgivning och observerar mycket.

För Yrsa innebar skolan både början och slutet på de värsta problemen. När hon tog studenten minskade också ångesten över sociala situationer gradvis.

– Det handlade nog både om att jag växte upp och blev mer säker i mig själv men också att jag slutade skolan och behövde inte utsätta mig för de där jobbiga situationerna. Det blev lättare att leva och lättare att acceptera vem jag är.

Precis som med karaktären i hennes bok så handlar inte historien om Yrsa om en blyg tjej som blivit ”oblyg”. Istället ser hon det som en egenskap hos sig själv bland andra.

– Det måste få vara okej att vara lite lite tystare, eller vilja vara själv ofta. Blyghet ska inte behöva vara något som man måste förändra.