Det har hänt att begravningsgäster har missat Douglas Öljarstrands namnskylt och frågat: ”är det du som är barnbarn?”

– Då får jag ju svara: ”nej jag jobbar på Fonus”, berättar Douglas Öljarstrand leende.

Kort efter studenten började han arbeta på begravningsbyrå, ett jobb han ”halkade in på”.

– Jag hade ju ingen aning om att jag skulle jobba med det här för två och ett halvt år sedan. Jag kunde inte drömma om det men det är det bästa jag har råkat ut för, säger Douglas, som efter jobbet byter den svarta kostymen mot neongula arbetarbrallor.

– Jag håller på och skruvar. Så efter jobbet åker jag ofta direkt till garaget där jag fixar A-traktorer.

”Man måste jobba värdigt”

Trots att det finns tunga dagar så berättar Douglas att den största missuppfattning han stöter på är att ”vi alltid går i sorg hela dagarna för att det är så man måste vara”.

– Men det måste man inte alls. Man måste jobba på ett värdigt sätt och hjälpa anhöriga med deras sorg, men jag får inte ta deras sorg och lägga den på mig.

Hur har jobbet påverkat dig?

– Jag har ju aldrig varit rädd för döden men jobbet har givit mig helt andra värderingar. En vanlig människa kan ju klaga på att bensinen har blivit dyrare, men jag kan ju träffa de som kommer in som har förlorat en anhörig de varit tillsammans med hela livet, och det har vänt på en dag. Så man lär sig att ta vara på livet bättre.