ESO:s rapport, skriven av Joakim Ruist, visar bland annat att sysselsättningsutvecklingen hos flyktingar och flyktinganhöriga gradvis försämrats under tidsperioden 1983-2015.
Därtill redovisas att en genomsnittlig flykting under sin livstid i Sverige innebär en kostnad för de offentliga finanserna.
”Missvisande”
Sandro Scocco är en av de som riktat kritik mot ESO-rapporten. Han menar att den inte bör tolkas i form av kostnader när det enligt honom handlar om en omfördelning mellan grupper.
– Det som redovisas i den här rapporten är att det sker en överföring från en grupp till en annan. Det blir problematiskt när man tolkar det här i form av kostnader för man får en helt annan näringsstruktur än vad som faktiskt finns idag, säger han till SVT Nyheter.
Scocco anser att det blir missvisande att bara titta på sysselsättningsgraden och lyfter fram att utlandsfödda och svenskfödda per capita jobbar lika mycket per timma.
– Människor måste få en korrekt bild av vad situationen de facto är. Nu är bedömningen hos många att detta är fruktansvärt dyrt för staten och det är inte en uppfattning jag anser att man kan stödja på den här studien och då blir det olyckligt.
Behövlig rapport
Enligt Tino Sanandaji, nationalekonom och debattör är ESO-rapporten välbehövlig av två skäl.
– Vi behöver alltid underlag till svensk politik som bygger på oberoende information. Sedan är den här frågan kontroversiell och det finns överdrifter åt båda håll. Då behövs något som bygger på vetenskaplig metod, säger Sanandaji till SVT Nyheter, och fortsätter:
– Många vill tabubelägga att man ska räkna ut sådant här. Men man ska inte vara rädd för en sådan här rapport, fakta är ofta modererande.