Under parollen ”Starkare Europa, starkare Sverige” går Liberalerna till val på sådant som att lagstifta mot kärnkraftsnedläggningar och byta kronan mot euron pronto.

En viktig del av valstrategin är att synliggöra skiljelinjerna mot SD. Inför EU-valet är Tidöpartierna överens om att inte vara överens och ”uppförandeparagrafen” i Tidöavtalet har Johan Pehrson (L) satt på paus.

Ambitionen är att övertyga väljarna om att Liberalerna i parlamentet bedriver sann liberal politik, fri från Tidökompromisser. Men för väljarna är uppdelningen nog inte glasklar. Risken är att samarbetet med SD skrämmer bort en del av de välutbildade storstadsväljare som brukar ta Liberalerna in i såväl riksdag som parlament. 

”Det är alltså upp till bevis”

Även Kristdemokraterna har ett rysarval framför sig. Vid den här tiden inför förra EU-valet hade partiet ett tvåsiffrigt stöd, nu ligger de inte ens säkert över spärren.

Ingen fara, säger Ebba Busch (KD) och hänvisar till att KD brukar göra bra valrörelser. Problemet är bara att i EU-valet finns inte de stödröster som brukar rädda kvar partiet i riksdagen.

Dessutom utmanas partiet den här gången av Folklistan som nog kan locka en del potentiella KD-väljare. Det är alltså upp till bevis, inte minst för Ebba Busch själv. Efter det senaste årets turbulens kring EU-listan blir insatserna extra höga där partiledarskapet mycket väl kan ligga i potten. 

Valrörelsen inte igång på allvar

Samma öde riskerar Muharrem Demirok (C). Ett uselt resultat kan trumma igång en diskussion om huruvida han är rätt man att leda partiet i nästa val.

Det småpartierna kan trösta sig med är att valrörelsen inte kommit igång på allvar än. Vilka frågor som kommer dominera mot slutet och vilka partier som gynnas av det återstår att se. Dessutom bestämmer sig nära hälften av väljarna sista veckan enligt valforskarna i Göteborg.

Kort sagt: Det är inte långt kvar men mycket kan hinna hända med opinionen fram till valet.