När Nyamko Sabuni i somras valdes till ny partiledare för Liberalerna innebar det att hälften av riksdagspartierna leds av kvinnor. På kommunal nivå är situationen en helt annan.
Den politiska topposten i en kommun, kommunstyrelsens ordförande, innehas i 193 kommuner av män, i 93 är kvinnor ordförande, visar statistik från Sveriges kommuner och landsting, SKL. I 57 kommuner, mer än var femte, har det aldrig funnits en kvinnlig ordförande.
Kvinnor prioriterar andra frågor
En skev könsfördelning i politiken kan ha betydelse på två sätt menar Lena Wängnerud, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, som forskar om kvinnorepresentation och jämställdhet i demokratin.
– Det kan minska förtroendet för politiken. Finns inte kvinnor med i de sammanhangen kan det ge kvinnor en känsla av att politiken inte angår dem.
– Det finns också forskning som tydligt visar att kön påverkar hur politiker agerar. Kvinnliga politiker prioriterar i högre grad sociala frågor och lyfter upp frågor som handlar om familj, jämställdhet och konkret hur man ska lösa konflikten mellan familjeliv och yrkesliv, säger Lena Wängnerud.
Nätverkande bromsar ökad jämställdhet
Sedan kommunreformen på 70-talet har andelen kvinnliga kommunstyrelseordförande ökat långsamt men stadigt. Fjolårets val blev dock ett trendbrott då antalet kvinnliga ordförande minskade i jämförelse med 2014 – från 108 till 93.
Den som blir kommunstyrelsens ordförande har ofta lång politisk erfarenhet och framförallt ett stort nätverk av politiska kontakter. Just de politiska nätverken kan vara en anledning till att jämställdhetsprocessen i kommunpolitiken går så trögt menar Gerd Lindgren, professor emeritus i sociologi vid Karlstads universitet.
– Inom politiken är nätverken av tradition väldigt mansdominerade. När män sedan väljer in ledamöter väljer de bland sina kända lojala, som de känner sig avspända med. Så länge en grupp är mansdominerad kommer den att reproducera sig själv. Det blir nya män helt enkelt.
Att bryta processen är svårt.
– Det krävs rejäla krafttag från ett samhälle för att bryta starka reproducerande nätverk. Det krävs en social rörelse i befolkningen, i opinionen som trycker på för att få en förändring, säger Gerd Lindgren.