Sanna Teghammar bor längs en lång rak väg i ett vitt hus i det lilla samhället Sösdala i Hässleholms kommun. I mars 2013 fick hon tillsammans med ett tiotal andra jobb på Kommunals medlemsservice i Malmö. Anställningsformen var visstid.

Uppgiften var att bemanna upp telefonerna och ta hand om inträden, utträden, uteslutningar och avgifter. Dessutom jobbade hon 20 procent för A-kassan.

Blev upprörd

Den första visstiden varade i ett drygt halvår. Sedan förlängdes den två månader till. Sedan ytterligare en två månader. Sedan en förlängning till. 

Men i höstas blev hennes dotter sjuk och hon var tvungen att stanna hemma ett antal gånger. I september fick hon höra av sin lokale chef att hon inte skulle få förlängt på grund av att hon var hemma så mycket. Samtidigt fick hennes kollegor ytterligare förlängningar av sina visstidsanställningar.

Sanna Teghammar blev upprörd och gick till sitt lokals fackombud och tog strid. Efter förhandlingar accepterade till slut arbetsgivaren – som anser att ord står mot ord – att betala tre månaders lön i skadestånd.

I dag går Sanna Teghammar på A-kassa. Hon får ut cirka 9 000 kronor i månaden.

Rädd om sitt jobb

– Det som sen fick mig att gå i taket var när jag läste en debattartikel av Kommunals ledning att visstidsanställningar var för djävligt och att det var en kvinnofälla att man staplade visstidsanställningar på varandra. Och så sitter man och gör samma sak, säger hon upprört medan hon fingrar på skadeståndsavtalet.