Sjuka och undernärda kultingar avlivas genom att slås mot betonggolv eller grisboxar. I Danmark har metoden blivit vanlig, som en konsekvens av att grisnäringen medvetet avlat fram större kullar. Det har medfört att det föds många underviktiga kultingar som dels får svårt att överleva – men inte heller är lönsamma att föda upp.
Metoden förekommer i Sverige men används inte systematiskt, enligt Ingemar Olsson, ordförande i Sveriges Grisföretagare. Detta betyder däremot inte att fler svenska smågrisar överlever, tvärtom.
I en färsk internationell studie om spädgrisdödlighet jämförs ett antal EU-länder, samt Brasilien, Kanada och USA. Sverige kommer på en dyster bottenplats. Här dör en av fem av alla nyfödda grisar.
– Det här är det största problem vi har i svensk grisnäring, säger grisbonden Petter Kjelleby till SVT.
Sverige i botten
I flera år har Sverige haft de högsta siffrorna på spädgrisdödlighet. Genomsnittet ligger på 12,7 procent, men Sverige sticker ut med nästan 18 procents dödlighet. I Tyskland är siffran drygt 14 procent och i Danmark lite under 14 procent.
Studien som SVT tagit del av visa dödligheten bland födda smågrisar. Men en annan studie, gjord av danska forskare, visar att spädgrisdödligheten ligger på 25 procent i Danmark – alltså högst i världen – om man även räknar med de grisar som dör under själva förlossningen.
Enligt Bo Algers, professor vid Sveriges lantbruksuniversitet, är det ett minst lika stort etiskt problem.
– Det är det därför att med de stora kullar man avlar för i Danmark, så avlar man för en stor andel dödfödda smågrisar.
Vill inte anamma metoden
Enligt Ingemar Olsson på Sveriges Grisföretagare beror den höga dödligheten av svenska smågrisar på att man i många europeiska länder får fixera suggorna – medan de i Sverige går fritt bland kultingarna, vilket gör att många smågrisar kläms ihjäl.
Men Sveriges Grisföretagare vill inte anamma metoden med fixerade suggor. Ingemar Olsson beskriver det som att man, i en hall på 400 kvadratmeter, har 100 suggor med bur över sig. Mellan sig har de en planka så att kultingarna inte ska springa löst.
I Sverige däremot grisar suggorna i en 6 kvadratmeder stor box, med tillgång till värmelampa och foder.
– Suggan mår bra av att gå fritt bland halmen och lägga sig till rätta i lugn och ro innan hon börjar grisa, säger Ingemar Olsson.
”Absolut inte nöjda”
Av de 18 procenten spädgrisar som inte överlever i Sverige dör 80 procent av kultingarna under de första fyra dagarna, enligt Ingemar Olsson. Antingen kläms de alltså till döds av suggan, men de kan också frysa ihjäl om de inte kommer i närheten av värmelampan – eller så svälter de då de inte får dia.
Är det här ett mer smärtsamt att dö jämfört med metoden som används för att avliva grisar i Danmark?
– Jag tycker att det är fel att jämföra systemen över huvudtaget. Det system man har i Europa, inte bara Danmark utan också andra länder i EU, är inte den modell vi bygger på. Vi vill försöka ta hand om de grisarna som kommer.
Men skulle du säga att vi har ett fungerande system i Sverige i dag?
– Nej det kan jag inte säga eftersom så många kultingar dör. Vi är absolut inte nöjda, utan vill försöka hitta funktioner så att vi kan rädda fler i den ålder där dödligheten är så hög, säger Ingemar Olsson.
Vill hålla fast suggan
För att lösa problemet har Sveriges Grisföretagare genomfört en pilotstudie under den gångna hösten, där man undersökt om det finns något sätt att rädda fler smågrisar utan att för den skull gå ifrån att ha frigående suggor. Ett alternativ är att använda den redan existerande skyddsgrinden i boxen för att hålla fast suggan under de första känsliga dagarna.
Detta har av djurrättsaktivister och kritiker kallats att lösa ett djurskyddsproblem genom att göra avkall på ett annat djurskyddsproblem.
Men grisbonden Petter Kjellerby håller inte med.
– Jag skulle inte säga att det är ett djurskyddsproblem att hålla fast suggan i ett par dagar. Får suggan stå vid ett par skyddsgrindar i ett par dagar, och jag kan få ett par grisar att överleva så känns ju det mycket bättre.