Malin Sahlén från tankesmedjan Timbro menar att det LO gör är att jämföra ett extremvärde med ett genomsnitt.
– Man tar ett snitt från industriarbetares löner och handplockar vd:ar från de 50 största bolagen vilket gör jämförelsen extrem. Det gör att man blåser upp skillnaderna.
Andreas Lauritzen, ledamot hos Ersättningsakademien, håller med Malin Sahlén i kritiken och menar att om man använder statistik på samma sätt som LO gör går det alltid att hitta extremer inom olika områden i samhället.
Båda är också överens om att en mer rättvis jämförelse hade varit om snittlönen för en vd i Sverige, som ligger på 81.000 kronor i månaden, var den som hade räknats in i statistiken.
LO: Vi tittar på makteliten
LO:s ekonom Jeanette Bergström försvarar rapporten och menar att Sahlén och Lauritzen inte har förstått vad den går ut på.
– Vi tittar på makteliten, de som har makten att fatta beslut. Många vd:ar i Sverige är inga maktpersoner så de är inte intressanta för den här rapporten.
– Som ett exempel kan en frisörsalong med två anställda vara ett aktiebolag med en vd. Jag tror knappast den vd:n tjänar 80.000 kronor i månaden och den har heller knappast makten att ta beslut som gör en skillnad i samhället. Det är bara ett exempel, men det finns många sådana, fortsätter Jeanette Bergström.
Kritik mot urvalet
Andreas Lauritzen anser att LO är konsekventa i sin metodik när det gäller den årliga rapporten men är kritisk till hur urvalet har gjorts.
– Det är viktigt att framhålla att det finns en del brister i själva metodiken, att bara vissa av näringslivets toppar valts ut i jämförelsen.
Jeanette Bergström säger att LO jämfört samma slags positioner sedan 1950 i den här rapporten och att det finns en poäng i att de fortsätter att göra det. Hon poängterar också att det just är makteliten, de som har makten att påverka, som man tittar närmare på.
Andreas Lauritzen menar att metodiken som använts kan slå tillbaka på LO då dess ordförande Karl-Petter Thorwaldsson har en lön som är ungefär fem gånger högre än en industriarbetares. Vilket kan jämföras med snittlönen för en vd i Sverige som är runt tre gånger så mycket som den för en arbetare.
Malin Sahlén menar att det kan vara en av anledningarna till varför LO presenterade siffrorna på det sättet som man gjorde.
– Hade man valt att lyfta en genomsnittlig lön så hade det inte sett så bra ut om det syntes att LO:s chefer tjänade mer än snittet.
”Nettolönen borde ha jämförts”
Hon menar att de 50 direktörerna i jämförelsen ofta rör sig på en internationell marknad och att jämförelsen då slår fel. Att det är bruttolönen som jämförs är också något hon är kritisk mot.
– Efter skatt är skillnaden mellan snittet på en vd-lön och en industriarbetares lön ungefär två gånger. Och det är ju det som är det relevanta i jämförelsen, säger hon.
Andreas Lauritzen anser att det är viktigt att komma ihåg att rapporten är en partsinlaga.
– LO själva är också ju väldigt tydliga med det. Att prata om inkomstutveckling över tid är intressant och viktigt, och LO står tungt i den diskussionen. Men då gäller det att man presenterar statistiken på ett korrekt sätt, säger han.