Genom att följa två klasser på Polishögskolan i Solna i flera veckor och göra intervjuer med studenter har hon märkt av polisens motsägelsefulla syn på mångfald.
– Poliser vill bejaka mångfald men också reglera den efter en föreställning om vem polisen är och hur ett bra polisarbete ser ut, säger Malin Wieslander som nyligen disputerade med sin avhandling på Karlstads universitet.
När polisstudenter fick definiera mångfald kom det fram att de ansåg att det enbart var kvinnor, vissa etniska minoritetsgrupper och homosexuella som bidrog till mångfald inom kåren. Dessutom ansåg studenterna att mångfald var något som bara behövdes i vissa områden.
–Till exempel tyckte man att poliser med en etnisk minoritetsbakgrund behövdes i vissa förorter i storstäderna med hög andel minoriteter. Man talar inte om att ha en mångfald på välbärgade Östermalm i Stockholm till exempel.
Normen ses som professionell
I samtal med studenterna framträdde också en norm som exkluderar mångfald i kåren. Den är inte uttalad, men märks när studenterna beskriver hur bra polisarbete ser ut, enligt Malin Wieslander.
– Jag skulle vilja beskriva normen som manlig, vit, svensk, heterosexuell och sekulär. När man beskriver ett neutralt och professionellt polisarbete så menar man att vissa grupper som inte tillhör normen inte kan eller har svårare att bedriva ett sådant polisarbete.
Kravallerna i Rosengård i Malmö 2008 bidrog till att sätta igång diskussionen om rasismen och främlingsfientligheten inom polisen. I ett videoklipp hördes poliser kalla människor för ”apejävlar” och ”blattajävlar”.
Polisen accepterar rasistisk retorik
Trots att polisen som myndighet tar avstånd från rasismen i samhället finns det ändå en retorik inom kåren som accepterar den. Det märkte Malin Wieslander när samtalen om poliser i slöja kom på tal. Studenterna ansåg att poliser som bär slöja skapar problem i yrket, eftersom det finns grupper i samhället som inte tycker om plagget.
– Samtidigt som man markerar väldigt starkt motstånd mot rasism och främlingsfientlighet inom polisen, så finns det alltså resonemang som stödjer diskriminering i samhället.
Malin Wieslander ser också i sin forskning att trots att begreppet mångfald på ytan ser ut att vara positivt för poliser kan personer som bryter normen riskera utanförskap. Skämt och jargong om att ha blivit inkvoterad gör att ingen vill förknippas med att tillhöra en grupp som beskrivs som mångfald.
Polisstudenten Diana Rashed Strid känner igen delar av det som Malin Wieslander skriver om i sin avhandling. När över 7.000 sökte till polisutbildningen förra året var hon en av de 328 som antogs. Många får söka flera gånger för att komma in på utbildningen och att hon blev antagen på sitt första försök tolkas inte som att hon enbart skulle vara välkvalificerad som polis.
– De som jag har pratat med har oftast bilden av att man är inkvoterad på grund av sin hudfärg, bakgrund, eller vad det nu kan vara. Jag skulle vilja att Rikspolisstyrelsen går ut med att det inte finns något som heter inkvoterad, det är en myt.
Polisförbundet: Resultat av forskning allvarligt
Några som visat intresse för Malin Wieslanders forskning är Polisförbundet, som organiserar den största delen av Sveriges poliser. Ordförande Lena Nitz ser allvarligt på resultatet av forskningen.
– Jag tycker att slutsatserna är väldigt intressanta och att hon tar upp väldigt angelägna ämnen som är svåra att diskutera.
Hon skriver på SVT Opinion om hur Polisförbundet vill lösa problemet med bristen på mångfald inom polisen. Trots att polisutbildningen redan är populär och i år fick över 8.000 sökanden tycker förbundet att planer på att göra om utbildningen till en högskoleutbildning ska tidigareläggas.
– Då blir det mer attraktivt för andra grupper att söka och man får en större rekryteringsbas bland studenter som vill bli poliser, säger Lena Nitz.
Kan påverka utredning av hatbrott
Malin Wieslander menar att polisens norm och motsägelsefulla inställning till mångfald i slutändan blir problematiskt för polisyrket. En konsekvens av normen kan vara att man ifrågasätter om det verkligen finns skillnad mellan misshandel med hatbrottsmotiv och en ”vanlig” misshandel.
– Den här typen av resonemang gör att man normaliserar och marginaliserar hatbrott och olaga diskriminering. Det får så klart konsekvenser för om polisen tar upp anmälan och hur hela utredningsprocessen går till.
För att kontinuerligt arbeta med sin värdegrund och inte fastna i en stereotyp världsbild vill Polisförbundet ställa krav på att poliser får obligatorisk handledning. En lösning som Malin Wieslander ser skulle kunna bidra till att lösa polisens problematiska norm.
– Diskussioner om och synliggörande av normen och hur den faktiskt styr vardagen inom polisutbildningen och polisiärt arbete är viktiga att synliggöra. Det är lättare att kunna arbeta med någonting om det är synliggjort som ett faktum.