66-åringen är därmed den person i Sverige som i modern tid suttit i fängelse längst på grund av en felaktig dom. Sannolikt banar domen väg för ett skadestånd från staten på miljontals kronor.

Han hade redan 2012 frigivits villkorligt sedan han avtjänat två tredjedelar av sitt 14-åriga straff, över nio år.

Att få beslutet svart på vitt betyder mycket för mannen, som är mycket omtumlad när TT ringer upp.

– Det känns så skönt, att det äntligen är helt uppklarat. Nu kom tårarna, säger han.

2002 och 2003 gick först Västmanlands tingsrätt och sedan Svea hovrätt på dotterns uppgifter: Att pappan våldtagit henne upp till 200 gånger och utövat tortyr med glödande cigaretter och rakblad. Övergreppen skulle ha ägt rum mellan 1983, då hon var nio år, och 1990.

Berättade om nya våldtäkter

Men 2007 började kvinnan berätta om nya mycket sadistiska våldtäkter som andra ska ha utsatt henne för men som inte stämde enligt polisen.

Då ifrågasattes de tidigare uppgifterna.

Åklagaren Zilla Hirsch har utrett fallet på nytt och yrkar nu på att den ursprungliga domen ska ändras. Det finns inga vittnen, de rättsmedicinska undersökningarna är gjorda för långt efteråt för att kunna visa något – bland annat har kvinnan hunnit föda två barn. Den enda bevisningen är kvinnans berättelser som enligt åklagaren inte är särskilt konkreta. Bevisen håller helt enkelt inte bortom rimligt tvivel, anser hon.

– Jag vet inte om hon fantiserar eller inte, säger Hirsch.

Vittnesmål håller inte

Svea hovrätt finner, liksom åklagaren, att dotterns vittnesmål inte håller som bevisning.

Under den nya förundersökningen, som ledde fram till dagens frikännande, har kvinnan gjort ”viktiga ändringar och tillägg” som gör att hennes berättelse inte är helt konsekvent.

Hon har uppgett att hon utsatts för mellan fem och tio gruppvåldtäkter som pappan ska ha deltagit i, i stället för en till två som hon påstått tidigare. Hon har också bland annat ändrat uppgift om brottsplatserna och inte velat uppge identiteten på flera påstådda förövare.

Det finns heller inga vittnen. ”Av stor betydelse i detta sammanhang är att de flesta övergreppen ska ha skett i rummet som målsäganden delade med sin syster, men utan att systern märkt något”, skriver domstolen.

Rätten konstaterar att dottern ”valt att inte medverka till utredningen genom att innehålla vissa uppgifter”.

Ingen av parterna har heller inkommit med någon ny bevisning. ”Med hänvisning härtill finner hovrätten att åtalet och den i anledning därav förda skadeståndstalan ska ogillas.”

Kvinnan förkrossad

– Jag har pratat med min klient och hon är förkrossad, hon tycker att det här är hemskt, säger Robin Söder, kvinnans målsägarbiträde, och fortsätter:

– Hon vet att hon har blivit utsatt för det här, men det har ogillats av en domstol. Det handlar inte om att saken i fråga inte har hänt, det handlar om vad man kan bevisa.

De påstådda övergreppen skedde på 1980-talet, och det är svårt att efter så lång tid få fram vittnen och bevisning som håller för en ny utredning, hävdar Söder.

Domen går att överklaga till Högsta domstolen, men det är högst teoretiskt att det skulle ske. I praktiken står denna dom fast.