– Det betyder jättemycket, att man fått upprättelse efter så många år, säger mannen.
Trodde du på ett frikännande?
– Nej, jag har ingen tro på rättssystemet efter alla år i fängelse.
Vad har varit värst under de här åren?
– Det var när min fru dog, under rättegången 2003.
För TT beskriver han känslorna efter den första anmälan från dottern, på 90-talet:
– Jag fattade det inte, nej, det trodde jag aldrig skulle hända.
Tiden i fängelset var svår. Det som fick honom att orka var arbetet, och att han fick möjlighet att ringa sin familj flera gånger om dagen.
Ska åka till fruns grav
Han kommer att ansöka om skadestånd, men det betyder inte lika mycket som domen.
– Det viktigaste i dag är att jag har fått upprättelse, efter det kommer ersättningen, säger han till TT.
– Jag hoppas att det här kan hjälpa andra, andra som sitter oskyldigt dömda.
Vad har du för relation till din dotter idag?
– Ingen.
Vad ska du göra nu?
– Nu ska jag åka tilll min frus grav med tio rosor och prata med henne, säger mannen tilll SVT.