Vid en fiskebod utanför Grebbestad möter SVT ostrondykaren Lotta Klemming. I sju år har hon fiskat ostron.
– Det är ett yrke att fiska ostron som kräver sin kunskap. Det gäller att veta vad man plockar, hur man plockar och vara otroligt varsam om bottnarna. Annars kan man göra mycket skada.
I Sverige finns numera två ostronarter, dels det inhemska platta ostronet och så det invasiva stillahavsostronet som kom till Sverige omkring år 2006. Om lagändringsförslaget går igenom kommer fritt fiske bara att gälla stillahavsostronen, de platta ostronen kräver fortsatt markägarens tillstånd.
– Men kan gemene man se skillnad på ostronarterna? Släpper vi fisket fritt tror jag att en hel del platta ostron kommer slinka med, trots att vi måste värna dem, säger Lotta Klemming.
Bristande livsmedelssäkerhet
Detta är något forskaren Åsa Strand också är orolig för. Hon arbetar på Kristinebergs forskningsstation med projekt kring stillahavsostron. I dag finns uppskattningsvis 280 000 ton stillahavsostron på västkusten, vilket innebär att Sverige skulle kunna vara självförsörjande på ostron.
– Men jag tycker inte att vi ska släppa fisket fritt, då kommer små kommersiella ostronfiskare få svårt att verka. Dessutom kommer det att vara omöjligt att tillgodose livsmedelssäkerhet.
Sommaren är nog den tidpunkt på året då de flesta skulle vilja plocka ostron om det blev fritt fiske. Men då provtas inte vattnet eftersom inga kommersiella aktörer fiskar ostron då. Ostronen kan därför innehålla gifter från algblomning och e-colibakterier som kan göra den som äter dem mycket sjuk.
Bättre än sitt rykte
En annan aspekt är att stillahavsostronen inte verkar vara så farliga för ekosystemet som forskare först trodde, utan de kan också göra en del nytta. Lotta Klemming tycker att stillahavsostronen har oförtjänt dåligt rykte.
– De är viktiga filtrerare som renar havet från övergödning och ökar mångfalden då många arter gärna gömmer sig under eller fäster sig på ostronens skrovliga skal.
