Kan radera konton utan förvarning

Folk lever allt mer sina liv på nätet och de sociala-medie-giganterna kan utan förvarning radera konton, bilder och information som byggts upp under åratal. Detta utan att ta ansvar för handlingarna eftersom tjänsterna är gratis och användarna har klickat i användaravtal där det står att bolagen äger allt innehåll och att de kan göra vad de vill med det.

Google-anställd vill inte uppge sitt namn

Att få tag på Facebook och Google är inte lätt, inte heller som journalist. Inget av bolagen listar något telefonnummer på Eniro eller Hitta, och Facebook har inte ens en adress listad. Google uppger att deras kontor ligger på Kungsbron 2, så jag åkte helt enkelt dit. Där jobbar 95 anställda i två våningsplan. Ingen hade dock tid att prata med mig, och jag får inte telefonnumret till någon av dem. I receptionen blir jag istället hänvisad till två mejl-adresser. Och när jag frågar vad receptionisten heter blir det tvärstopp, trots att Google har en strikt ”Real Name”-policy på sitt eget sociala nätverk och kräver att man uppger sitt riktiga namn där.

– Eh, jag heter, jag vet inte om jag, jag får inte ge ut mitt namn eller så.

Har ni en policy att ni inte uppger era namn?

-Ja, det är en policy, absolut.

Du har fått se en sådan policy?

-Ja, jag kan inte säga så mycket mer.

Tycker du att det är rätt i ett öppet och demokratiskt samhälle att man inte kan ringa er och att ni inte ens vill säga vad ni heter? Det kan man ju göra i de flesta andra företag?

-Nej, jag kan tyvärr inte svara på dina frågor.

Då blir man lite misstänksam.

-Jo det förstår jag.

Det finns inget telefonnummer på Eniro eller Hitta, vet du varför det är så?

-Jag har inte provat.

Jag har provat.

-Ja, anledningen till det är att vi inte har någon form av kundservice. Det är därför. Det mesta av kontakterna ska ske via nätet.

Vet du varför ni inte har någon kundservice?

-Nej, det vet jag faktiskt inte.

Detektivarbete att hitta Facebook

Jag lämnar Google och beger mig istället ut för att leta upp Facebook i Sverige. De finns ju uppenbarligen här och flera annonsörer vittnar om att de har personlig kontakt med personer som jobbar på Facebook i Sverige. Men inte heller Facebook finns på Eniro eller Hitta.

”Ja, jag har hört att de ska finnas i huset”

Via Patent- och registreringsverket (PRV) och Bolagsverket kan man se att bolaget är registrerat på Sveavägen 13. Men i entrén till höghus nummer två av hötorgsskraporna finns inget som skvallrar om att den världsomspännande sociala medier-giganten skulle finnas i huset. Jag åker upp och ner och frågar på fem eller sex olika våningar. Ingen vet någonting om Facebook. Men en receptionist är lite svävande, ja hon ”har hört att de ska finnas i huset nånstans”. En annan receptionist tipsar mig om att kontakta Vasakronan, husets förvaltare.

”De är hemliga och ingen får veta var de finns”

Väl framme i Vasakronans reception i fjärde skrapan frågar en misstänksam receptionist om jag har avtalat möte med Facebook? Jag svarar lite svävande att jag pratat med deras PR-konsult tidigare och till slut säger hon att hon inte får säga var de finns. ”De har en egen vakt och de är hemliga och ingen får veta var de finns. Jag kan inte ens själv kontakta dem, jag har inget telefonnummer eller så, inga kontaktuppgifter alls till någon av dem”.

Men kan jag inte bara åka till den våningen och knacka på?

-Vi vet inte vilken våning det är, det är problemet. Och det går inte att se det på Facebook ju, det är en säkerhetsgrej.

Efter lite lirkande ringer hennes kollega till någon högre upp inom Vasakronan och vi får fram att de huserar på våning 6 i andra skrapan.

Inga skyltar, bara en Securitas-vakt

Jag tar hissen dit. Där finns inget som tyder på att Facebook har kontor bakom dörren. Inga skyltar alls, om man bortser från en som varnar om att området är kameraövervakat. Bara en ringklocka och en Securitas-vakt innanför dörren. Jag ringer på och ber att få träffa Jan Fredriksson, som Facebook själva uppger som PR-kontakt. Jag får komma in och vakten går och frågar efter PR-konsulten, men han är inte där – han jobbar ju inte där. När hon meddelar att det är SVT som är på besök kommer Facebooks Sverige-chef, Martin Ingemansson, ut genom en lika anonym, låst, vit dörr. Bakom dörren skymtar jag ett typiskt webbyrå-landskap och jag hör en bordtennisboll studsa till innan dörren stängs.

Kan man få tag på ett telefonnummer till er så att man kan ställa lite frågor när det behövs?

-Öh, hur hittade du hit?

PRV.

-Jaha OK. Nej, du får göra så att du får ringa till Janne, har du hans telefonnummer?

Det finns ingen möjlighet att prata med någon som jobbar här?

-Nä, allt går genom Janne så silar han det till mig.

Jag ringde honom häromveckan för att prata om er ”valuta”, så kallade Credits och han kunde inte svara på mina frågor. Det känns dumt att ringa till någon utanför bolaget som inte vet vad det handlar om.

-Alla förfrågningar går genom Janne så kommer han att kontakta mig och så får vi se vad vi gör med det.

Man får inte kontakta dig personligen?

-Nej, du får ju ringa men jag säger ingenting ändå. Vi har som policy att allting snurrar via vår PR-byrå.

Men kan man få ett telefonnummer till er här istället?

-Näe, allting går via Janne. Vi har ju annat att göra också om dagarna, man kan ju inte bara storma in. Vi har som policy att allt går via vår PR-byrå och det gäller allting, tv, radio, tidningar.

Skulle det inte var bättre för er att ha direktkontakt med media?

-Nej, allting går via vår PR-byrå.

Även om han inte förstår vad man frågar om?

-Ja, men då kommer han att ta det via mig.

Men han gjorde inte det ju. Jag fick inget svar.

-Nej, men då får du säga att du pratat med mig så får han ta det den vägen.

Ni finns inte via Twitter eller något sådant så att man kan kontakta er den vägen?

-Nej. Men på Facebook finns vi ju.

Men det finns inga direkta kontaktuppgifter där, det finns ett formulär.

-Man kan ju skicka in ett formulär som ligger i sidfoten och man kommer till USA i det fallet. Känner vi att det är relevant så svarar vi på frågorna.

Men jag kan ju till exempel ringa och få tag på Fredrik Reinfeldt i det här öppna och demokratiska samhället. Ni vill väl vara ett öppet, socialt mediabolag?

-Ja, absolut!

Tycker ni att ni är öppna och sociala om det är så svårt att få tag på er?

-Ja, nämen, ja, det är vi ju, det är bara att vi har en massa annat att göra. Vill du boka en intervju så gå via Janne.

Om man till exempel ringer till vårt företag så kan man få tag på och prata med vem som helst. Det är ju en rätt bra inställning, att man är öppen. Men du tycker inte att ni ska vara det, fast ni är Facebook? Ni vill att folk ska vara öppna på Facebook, men ni vill inte själva ha kontakt med era användare?

-Jo men vi har massor av kontakter med massor av olika företag. Alla vet att man går via vår PR-byrå, alla medier i alla fall, och det får man respektera.

Men om ni skulle anställa lite folk som svarar i telefon?

-Vi är precis i en uppbyggnadsfas här.

Hur många är ni?

-Vi är ett tiotal, vi växer ju på, men vi är ganska nystartade och har precis skaffat eget kontor.

Men tiden så kommer vi att bli större och kunna erbjuda mer resurser till media och så, det är lite som Google och så, det är samma sak.

Tar veckor att få svar på enkla frågor

Strax efter att jag besökt det hemliga kontoret ringer Facebooks PR-konsult Jan Fredriksson upp och meddelar att han är ledsen att han inte återkommit med svar på mina frågor som jag ställde per telefon och mejl för flera veckor sedan. Han är ”på resande fot” – och säger att ”i nästa vecka ska jag kunna återkomma med svar på frågorna”.

Läs också: ”Tusentals Facebook-inlägg raderades utan förvarning”

Nanok Bie

nanok.bie@svt.se

twitter: @nanok