Det är fortfarande rött och lite svullet runt den decimeterstora tatueringen på höger arm. Den är knappt ett dygn gammal och en i mängden av konstverk på 37-åriga Anna Palms kropp. Men den här tatueringen är speciell – den är en påminnelse om hennes kamp mot svensk sjukvård. En gul blomma som symboliserar endometrios och texten ”det är bara lite mens”.
– Det var vad läkaren sa till mig första gången jag sökte för svåra smärtor i magen. Jag var 15 år, berättar Anna Palm när vi ses i hennes tvåa i Majorna i Göteborg.
Det var inte bara lite mensvärk och sen dess har det blivit många vändor till sjukhuset och inte minst akuten när smärtorna blivit för svåra. Diagnoserna har avlöst varandra och det var först 2013, alltså när Anna var 32 år som hon konstaterades med endometrios – en sjukdom som innebär att livmoderslemhinnan växer utanför livmodern.
Svimmade av smärta
Vissa lider inte så mycket av endometrios men många upplever fruktansvärda smärtor och i en del fall kan operation behövas. I april förra året sa Anna Palms gynekolog att det var just det Anna behövde för att lindra besvären.
Hon fick remiss till kvinnokliniken på Sahlgrenska men det tog sju månader innan hon blev kallad, alltså dubbelt så lång tid som garantin säger att landstingen ska klara vården på.
– Men det var först efter att jag ringt och tjatat på dem flera gånger om att jag ville komma. Sen när jag svimmade av smärta en gång i höstas så ringde jag och bad om en tid igen och sa att jag kunde ta en avbokning. Då fick jag komma inom en vecka, säger Anna Palm.
Väntetiden fyra–fem månader
Efter besöket kom besked om att hon blivit uppsatt på väntelistan och skulle kunna räkna med operation inom fyra till fem månader – även det längre tid än vårdgarantin. Sammanlagt har nu Anna Palm alltså väntat på operation i tio månader och något datum är ännu inte satt.
– Det är fruktansvärt jobbigt att vänta och jag kan ju inte låta bli att tänka att om jag hade fått den här operationen tidigare så kanske det inte hade behövt gå så långt som att jag nu har svårt att kissa själv och måste använda mig av en kateter, säger hon och visar en liten slang som hjälper henne att tömma blåsan.
Sjukskriven för depression
Anna Palm har varit sjukskriven för depression sen i somras, mycket på grund av smärtorna och oron över att hon aldrig ska bli bra. Att inte få tydliga besked från vården påverkar henne också. Men den här veckan ska hon börja jobba igen, trots besvären med att kissa.
– Jag tycker ju om att jobba och jag är en glad och social tjej. Det hade ju varit skönt om operationen var avklarad men nu är det som det är.