När Herbert Kårlin var barn fick han en tandställning som gav skador för livet. Tandläkaren i den lilla tyska by där han växte upp försökte korrigera hans sneda käke, men resultatet blev misslyckat.
– Jag fick sprickor i tänderna, som jag sedan dess fått lappa och laga, berättar han.
I många år arbetade han som frilansande fotograf och journalist runt om i Europa, men han visste inte att få av hans arbetsgivare betalade in pensionsavgift för honom.
– Jag hade papper och kontrakt, men det var ändå svart. Det upptäckte jag när jag försökte få ut min pension, säger han.
”Kostnaden var en chock”
För många år sedan fann han kärleken i Iréne från Sverige, och numera är han göteborgare. Han har en egen hemsida om staden, och leder tyska och spanska guidade turer i stan på sommaren. Men det är svårt när han har så dåliga tänder.
När vi träffas i Trädgårdsföreningen har han just tappat en brygga där framtänderna är borta, och han har inte råd att laga den.
– När jag fick veta kostnaden så var det en chock, jag trodde inte det var så dyrt, säger Herbert.
Ersättningen räcker inte till
Tandvårdsstödet ger ändå Herbert, som är pensionär, sexhundra kronor om året i bidrag. Dessutom finns ett högkostnadsskydd som gör att när det kostar mer än tretusen kronor får man betala halva priset efter det. Och går sedan kostnaden upp över femton tusen får man efter det betala 15 procent av det överstigande beloppet.
SVT har fått kopior på de mycket omfattande behandlingar som Herbert Kårlins tandläkare föreslår. Och på grund av de många åtgärder som Herbert Kårlin behöver skulle det kosta totalt mellan 84 000 och 124 000 kronor att ersätta framtänderna, och att laga tänderna runt dem, beroende på om han väljer en enklare brygga eller dyrare implantat.
– Jag behöver tandvård, men jag kan inte betala den. Jag har svårigheter att prata på vanligt sätt. Jag behöver mina tänder.
Så gjordes undersökningen
Socialstyrelsen tog fram personnummer på alla personer som dragit ut minst en tand under 2016 och 2017 från sitt tandhälsoregister.
Dessa personnummer skickades till Statistiska Centralbyrån (SCB), som tog fram uppgifter på personernas disponibla inkomst (både individ- och hushållsinkomst) år 2017.
SCB angav vilken av sex olika inkomstgrupper som SVT definierat som varje individ tillhörde. Därefter skickades data tillbaka till Socialstyrelsen som förde på uppgifter vilka personer som åtgärdat tandgluggen/tandgluggarna och med vilken metod fram till 31/12 2018. Detta sammanställdes i statistiktabeller som skickades till oss.
Vilket av inkomstbegreppen man använder sig av visade sig ha väldigt liten betydelse för resultatet. Vi har därför genomgående enbart valt att redovisa inkomstgrupper baserat på disponibel inkomst per konsumtionsenhet – det mått som vi bedömer som mest ”rättvisande”.
Därför vi gjorde undersökningen
Sedan tidigare vet vi att personer med högre inkomster utnyttjar tandvårdsbidraget i större utsträckning än de med lägre inkomster, det vill säga att den sistnämnda gruppen mer sällan går till tandläkaren. Men vad vi ville granska var om man kan se någon skillnad på de åtgärder man väljer beroende på vilken ekonomi man har.
Vi valde då att titta på vad personerna gör efter att man tvingats dra ut en eller flera tänder. Vi kan nu visa att det finns skillnader – både i hur stor utsträckning man fyller igen luckan som bildats och i vilken metod man väljer.