”Nu dör jag”, tänkte han. ”Nu är livet över.”
Mohammed var 19 och hade haft många sexkontakter. Nu hade han till slut samlat mod och testat sig. Beskedet var krasst: hiv.
– Jag tänkte att jag varit ansvarslös och inte skyddat mig. Nu hade jag straffats, fått dålig karma.
Mohammed, som i dag är 21 år, hade som många unga en vag bild av hiv som dödlig sjukdom utan bot. Inte sällan kunde folks reaktioner vara jobbiga att möta:
– Du kommer att dö och om jag ligger med dig kommer jag också att dö.
Möts av fördomar
I Sverige finns i dag 513 personer med diagnostiserad hiv i åldrarna 15-29. 80 av dem fick diagnosen 2018, eller flyttade till Sverige med känd diagnos. Gruppen möter, i likhet med alla hiv-positiva, många fördomar – helt i onödan.
Behandlingen har på senare år blivit så effektiv att personer med hiv kan leva ett helt normalt liv – utan att vara smittsam. I somras ändrades tillämpningen av smittskyddslagen. Den som fått klartecken av sin läkare behöver inte längre informera sexpartner om sin infektion och kravet på kondom har tagits bort.
– Jag pluggar och lever ett helt vanligt liv, säger Mohammed. Det enda är att jag måste ta en tablett varje dag.
”Berättar ibland”
När man förr medicinerades mot hiv eller aids handlade det om en mängd tabletter med otrevliga biverkningar. I dag är biverkningarna få och hanterbara.
Men fortfarande är hiv ett stigma. Att berätta för familj, grannar och arbetskamrater är inte självklart, menar Pernilla Albinsson, sjuksköterska på Karolinskas infektionsklinik.
Få är så öppna som Mohammed. De flesta berättar inte. Även för Mohammed är det ångestfyllt att berätta, inte minst i sexuella sammanhang. Det är alltid osäkert hur personen ska reagera.
– Jag berättar ibland, men inte alltid. Eftersom jag inte måste, gör jag det inte.