I ”Alien”-filmerna och annan science fiction är olika former av nedsövning ett måste när människor ska resa länge, månader eller till och med år, i rymden. Men hur gör man och hur hjälper det?
Forskare från Nordirland och USA har sökt inspiration hos zebrafisken, som kan gå ner i torpor, en slags kortvarig variant av att gå i ide – temperaturen och ämnesomsättningen sänks, vilket skyddar djuret på olika sätt.
I en studie utsattes zebrafiskar för strålning liknande den som finns på vägen mellan jorden och Mars. De fiskar som var vakna uppvisade olika tecken på stress och slitage av strålningen. Men de individer som gått ner i torpor hade lägre aktivitet i kroppen som visade sig ha en skyddande effekt, så de påverkades inte alls lika mycket.
Kan skydda muskler
Torpor ”reducerar hjärnfunktionerna, vilket sänker psykisk stress”, säger studiens huvudförfattare Gary Hardiman i ett pressmeddelande från Queen's University i Belfast. Och dessutom:
”Förändringar i ämnesomsättningen minskar behovet av mat, syre och vatten, och kan eventuellt skydda musklerna från att förtvina av strålning och mikrogravitation.”
”Om människan kan kopiera denna form av dvala som zebrafisken har så ökar våra chanser att bli en rymdfarande art”, säger professor Hardiman.
Rönen har publicerats i forskningstidskriften MDPI Cells och kan bli ett viktigt bidrag i de intensiva förberedelser som pågår inför längre rymdresor.
Nasa finansierar
”Sov dig till Mars!” satte Nasa som ledord redan 2013, när USA:s rymdstyrelse inledde forskning kring hur det går att lindra de nedbrytande effekterna på människan under längre expeditioner. Sedan dess har företaget Spaceworks på Nasas uppdrag försökt ta fram en teknik för att lägga människor i dvala i speciella behållare. Än så länge har dock ingen färdig teknik presenterats.
Återstår att se om zebrafiskens torpor-knep kan bidra. Nasa är hur som helst uppenbarligen intresserat även av det spåret och har varit med och delfinansierat forskningen i Belfast.
Fakta: Destinationer i rymden
Ingen människa har hittills färdats längre än till månen.
Nu finns flera planer på att skicka människor längre bort, i första hand till vår grannplanet Mars. USA har exempelvis sitt statliga månprogram Artemis, som även inbegriper att man skulle kunna fortsätta från månen till Mars.
Restiden mellan jorden och månen med tillgänglig raketteknik är två till tre dygn. Till Mars är det väldigt mycket längre. Även om man passar på när våra planeter är som närmast varandra tar det uppemot ett halvår enkel väg.
En närmare destination än Mars vore faktiskt vår granne på andra sidan, inåt solen till, Venus. En resa dit skulle vara möjlig på knappt fyra månader. Men den planeten är så ogästvänlig att inga bemannade expeditioner är planerade.
Till de yttre planeterna i vårt solsystem är det ännu mycket längre. En enkelresa till den yttersta, Neptunus, skulle ta ungefär tolv år.
(TT)