Den fjärde förhandlingsdagen inleddes med att Eric Torells mamma, Katarina Söderberg, hördes som målsägande.
Åklagare Martin Tidén frågar bland annat hur snabbt 20-åringen kunde röra sig. Enligt mamman gjorde Erics diagnoser honom osmidig.
– Han gick klumpigt. Han satte ner främre delen av foten före hälen vilket ger en stapplande framåtlutande… jag kommer inte på något ord. Inte en smidig gång, säger hon och tillägger att han inte kunde springa fort.
Fick leksaksvapnet som barn
Hon berättar även att sonen inte hade någon uppfattning om olika faror.
– Hans utgångsläge var att alla är snälla eftersom han inte visste något annat.
Det leksaksvapen som Torell bar på vid olycksnatten hade han fått som femåring, enligt Katarina Söderberg. Hon menar att hon inte hade sett honom leka med den sedan han var ett barn.
Hotfull person i området
Därefter förhörs den polis som åtalas för tjänstefel. I rätten berättar han om när han och hans patrull fick larmet utanför klubben F12 i Stockholm om att en man gick runt beväpnad i ett område i Vasastan. I det aktuella området finns det en person som är markerad som farligt i polisregistret och har tidigare bland annat hotat med att skjuta poliser.
Han fortsätter sedan att berätta om den rädsla han kände på plats på den innergård där dödsskjutningen ägde rum.
– Jag ser direkt att det är ett större vapen än en pistol. I det här skedet blir jag rädd för jag förstår att det här är väldigt farligt.
”Skjuts fort under kort tid”
Enligt polisen höjer Torell vapnet mot honom och strax därefter avlossar polisen sitt tjänstevapen, övertygad om att patrullen blev beskjuten.
– Jag väljer att öppna verkanseld mot den här personen med mitt vapen. Min uppfattning är att det skjuts väldigt fort under en kort tid. Sedan ser jag att den här personen går ner på marken. Då slutar jag skjuta, säger han.
Även den polis som åtalas för vållande till annans död, alternativt tjänstefel beskriver händelseförloppet som extremt snabbt. Han berättar att han upplevde det som att Eric Torell siktade på en av kollegerna.
– Jag tänker att ”nu skjuter han NN” (kollegan) och då väljer jag att skjuta, säger han i rätten.