Det som skiljer Hyalommafästingen från den vanliga arten som vi är vana vid i Sverige, är dels att den är betydligt större, dels att den letar upp sina byten.

– De är större, aktivare och snabbare. De jagar sina offer och väntar inte på att man kommer förbi. När de är blodfyllda kan de bli två centimeter stora, säger Giulio Grandi, forskare vid Statens veterinärmedicinska anstalt, SVA och Sveriges lantbruksuniversitet, SLU.

Fåglar kan vara orsaken

Det är inte första gången som arten Hyalomma påträffas i Sverige, men tidigare har inga vuxna djur hittats, vilket man nu gjort på tre platser i landet. Ett fall i Nyköping i Sörmland, ett i Koppom, Värmland och ett i Landskrona, Skåne.

– Tidigare har man hittat fästingen i Sverige på fåglar, samt på en importerad häst från Portugal. I år har man hittat samma art på hästar och det är första gången vi hittat vuxna fästingar, säger Grandi.

En möjlig väg till Sverige kan ha varit flyttfåglar, som kan föra med sig fästingarna söderifrån.

Svårt att etableras norrut

Arten finns vanligtvis i delar av Asien, Afrika och södra delarna av Europa. Chansen att jättefästingen övervintrar verkar osannolik enligt Grandi.

– Vintern här är ju rätt lång och i södra Europa har arten inte kunnat etablera sig norr om Alperna, säger han.

Vidare menar Grandi att man inte behöver oroa sig ute i naturen mer än man gör i dag gällande vanliga fästingar.

– Om de inte hittar ett större djur så kan de ge sig på människor, men inte i första valet, och eftersom de är så stora så märker man om de attackerar.

Är det vanligt att arten bär på blödarfeber?

– Vid de enstaka fall av fästingen som rapporterats i norra Europa har man inte sett tecken på blödarvirus, och det finns inte i Sverige, säger Grandi.