I början av 1990-talet fick Säpo information om att det av Stasiarkiven framgick att ett 50-tal svenskar skulle ha arbetat åt den östtyska säkerhetstjänsten.

Ett antal av de personerna misstänktes för olovlig underrättelseverksamhet och förundersökningar inleddes.

I vissa fall var brotten preskriberade och i andra fall var misstankarna grundlösa. Samtliga förundersökningar lades ned.

Klart nej

Från flera håll har det krävts att Säpo bör släppa informationen om dessa svenskar. Åtminstone bör de själva få information om att de finns i arkiven.

Det senare kravet har bland andra folkpartisten Carl B Hamilton drivit. Men på en fråga till justitieministern om hon är beredd att göra detta, får han ett klart nej.

”Sekretessen är avsedd att skydda den enskilde. Andra människor ska alltså inte kunna få reda på om någon har varit misstänkt för brott. Sekretessen är även avsedd att skydda säkerhetspolisens verksamhet. Detta innebär bland annat att en enskild normalt inte får kännedom om att han eller hon varit föremål för säkerhetspolisens intresse”, skriver hon i sitt svar.

Tänka själv

Carl B Hamilton är kritisk till svaret.

-Det är uppenbart att Säpo tänker åt ministern. Ask likställer nämligen information hos Säpo med uppgifter från Stasi enbart på den grunden att informationen på något sätt hamnat hos Säpo. Därmed anses att informationen ska behandlas på samma sätt som all annan Säpo-information. Här går det snett i tänkandet, säger han.

-Ponera att handlingarna i stället hade hamnat hos en enskild svensk, eller varit kvar i Tyskland. Då skulle de som namngivits av Stasi ha fått en chans att förklara och försvara sig inför omvärlden och eftervärlden.

-Beatrice Ask gör klokt i att börja tänka själv och inte låta Säpo sköta tänket åt sig, säger Carl B Hamilton.

Däremot skriver justitieministern i sitt svar att det kan förekomma fall där det finns skäl att häva sekretessen för forskare som vill ha tillgång till uppgifter ur arkiven till sitt arbete, men att det i så fall ska tillämpas restriktivt.

TT