För första gången på åtta år firade Socialdemokraterna första maj i opposition. Under parollen “För hela Sverige” gick S-ledaren till hårt angrepp mot Tidöpartiernas klimatpolitik, mot den höjda brytpunkten för statlig skatt och mot att regeringen inte gör tillräckligt för att stötta de mest utsatta hushållen.

Svekdebatt mot regeringen

Huvudnumret var dock svikna vallöften där Socialdemokraterna framgångsrikt trummat igång en svekdebatt mot regeringen som bidragit till att lyfta stödet för partiet till nivåer de inte haft sedan 00-talet. Plånboksfrågorna var avgörande för regeringsskiftet och när väljarna upplever att deras plånböcker krymper gör förtroendet för regeringen inte oväntat detsamma.

Men att kritisera svikna vallöften kommer inte att hålla hela mandatperioden, särskilt inte om ekonomin vänder, inflationen faller tillbaka och regeringen kan förverkliga sådant som förstärkta jobbskatteavdrag, ytterligare sänkta bränslepriser och mer pengar till välfärden.

Samtidigt värjer sig Socialdemokraterna från att ta en tydlig konflikt med Tidöpartierna i de frågor där de lovat ett paradigmskifte – alltså kärnkraften, migrationen och brottsbekämpningen.

Men det hindrar inte Magdalena Andersson från att beskriva SD som del av en internationell “högerextrem rörelse”. Enligt S-ledaren är det Jimmie Åkesson (SD) som leder regeringen och det som står på spel de kommande åren är “vårt lands själ och vår demokrati”.

Motståndet mot SD var kittet som svetsade samman januaripartierna och möjliggjorde för Stefan Löfven (S) att fortsätta regera 2019. Och precis som i tidigare val blev antipatin mot SD en huvudfråga för S i valrörelsens slutskede. Det var en viktig förklaring till att S gick fram bland liberala storstadsväljare, i synnerhet bland kvinnor.

“Sverige ska bli mer som Sverige.”

Men att göra antipatierna mot ett annat parti till huvudfråga kan vara riskabelt, i synnerhet som väljarnas inställning till SD mycket väl kan förändras. Det är långtifrån säkert att SD-frågan kommer ha samma laddning efter en mandatperiod där de varit med och styrt. Därför behöver S förnya politiken och ha egna svar på de stora samhällsproblemen. Eller som de själva skriver i sin valanalys:

“Vi ska alltid syna våra motståndare och vara tydliga med vilka av deras värderingar vi ogillar, men vi måste också ha egna idéer och förslag som är tillräckligt intressanta för att i sig vinna människors röster.”

Mantrat i den förnyelsen är att “Sverige ska bli mer som Sverige.” Vad det innebär är oklart men så här långt verkar grundbulten vara en ny samhällsanalys där Socialdemokraterna självkritiskt ska skärskåda det egna ansvaret för samhällsproblemen. En slutsats från partistrategerna är att den omfattande migrationen minskat viljan att bidra till det gemensamma. Att öka samhällsgemenskapen blir då synonymt med att skapa större efterfrågan på kollektiva lösningar.

Dagens första maj gav ingen vägledning om hur det ska gå till. Någon tydlig vänstergir i den ekonomiska politiken är inte att vänta från Magdalena Anderssons socialdemokrati. I stället verkar det vara värderingsstriden mot SD som ska vägleda riksdagens största parti även framöver, i alla fall på kort sikt.