På pappret ser det klart ut. Favoritskapet för Ebba Busch Thor har varit starkt, och det har förstärkts under den knappa månad som har förflutit sedan Göran Hägglund berättade att han tänker lägga av. Och när andrahandsfavoriten hoppar av så borde det inte vara något snack om utgången.
Riktigt så enkelt är det inte. När partidistrikten i går lämnade in sina nomineringar till valberedningen valde nästan alla att lyfta fram namnet Ebba Busch Thor. Men endast tre distrikt valde att lyfta fram enbart hennes namn. Omkring hälften lyfte samtidigt fram Acko Ankarberg Johansson, och nästan lika många Jakob Forssmed.
Given favorit kan få sig en match
Jakob Forssmed är partiets ekonomiskpolitiska talesperson. Han sitter i dag i riksdagen och har bred erfarenhet från att arbeta inom alliansregeringen, som statssekreterare och partiets chefsförhandlare. Det han i det här sammanhanget har gemensamt med partisekreteraren Acko Ankarberg Johansson är känslan av stabilitet. Det är tydligt när man talar med folk ute i partidistrikten att de upplever att såväl Ankarberg Johansson och Forssmed som de ”säkra korten” i partiledar-racet.
Låt oss leka med tanken att de som sympatiserar med den här känslan av trygghet och stabilitet har spridit sina sympatier på Ankarberg Johansson och Forssmed. När en faller bort så kanske de samlar sig kring den kvarvarande. I sådana fall skulle stödet kunna växa så mycket att den tidigare så givna favoriten kan få sig en match i slutändan.
Säkert kort kan bli osäkert
Men här måste påpekas att ett säkert kort på kort sikt kan vara ett högst osäkert kort på lång sikt. Kristdemokraterna har länge brottats med fyraprocentsspärren och har med nöd och näppe hållit sig kvar i riksdagen. Något måste hända. Behovet av förnyelse, som nästan alla talar om inom partiet, är det som mest har talat för Ebba Busch Thor under hela den här processen. Hon kommer utifrån, från kommunpolitiken, och har inget direkt arv från Göran Hägglund. Hon är dessutom ung, ”går genom rutan”, och är samtidigt en oerhört skicklig kommunikatör.
Favoritskapet kan vara lätt att förstå. Men samtidigt som hon symboliserar förnyelse och det ”djärva valet” så representerar hon samtidigt en socialkonservativ falang inom partiet. En del vill gärna lyfta fram den ideologiska striden inom partiet där Jakob Forssmed skulle representera den mer liberala ”toleranta” falangen. Den här typen av motsättning vill båda dessa kandidater hela tiden tona ned, och faktum är att den nog har begränsad betydelse för partiledarvalet. Vill man bli partiledare måste man sudda ut sin ideologiska profil för att istället bli en enande kraft.
Om nu ingen oväntad kandidat dyker upp i sista stund, och det skulle i sådana fall vara EU-parlamentarikern Lars Adaktusson, ja, då är oddsen allra lägst för att Ebba Busch Thor blir ny partiledare för Kristdemokraterna. Ungefär lika låga är de för att hon kommer att jobba tätt samman med Jakob Forssmed under de kommande åren. Men allt kan hända.