1957: ATP-krisen
Koalitionsregeringen mellan Socialdemokraterna och Centerpartiet hamnar på kollisionskurs i pensionsfrågan. Socialdemokraterna ledda av statsminister Tage Erlander vill ha ett obligatoriskt system, medan Gunnar Hedlunds Centerparti vill att det till stor del bör vara upp till medborgarna själva att ordna sin pension. Efter en rådgivande folkomröstning i frågan driver Socialdemokraterna igenom införandet av allmän tjänstepension (ATP), varpå Centern lämnar regeringen. C är dock inte beredda att stödja en borgerlig regering, vilket gör att Tage Erlander kan fortsätta som statsminister för en enpartiregering i minoritet.
1973-1976: Lotteririksdagen
Riksdagens kammare har vid den här tiden 350 ledamöter och vid valet 1973 fick de röda och blå blocken 175 röster var. Flera beslut i riksdagen under den här perioden fick tas med lottens hjälp och perioden kallas därför ofta för ”lotteririksdagen”. Från 1976/77 års riksmöte har kammaren 349 ledamöter vilket gör att situationen inte kan upprepas.
1978: Kärnkraftsbråket
Sveriges statsminister Torbjörn Fälldin (C) har före valet 1976 gjort klart att han inte tänker sitta i en regering som startade nya kärnkraftverk. Fälldin fällde då de bevingade orden: ” Ingen statsrådspost kan vara så åtråvärd att jag vore beredd att dagtinga med min övertygelse”.Regeringskamraterna i Moderaterna och Folkpartiet vill dock ha en fortsatt utbyggnad av kärnkraften. När dessa säger nej till en folkomröstning för att avgöra frågan, lämnar Fälldin in sin och regeringens avskedsansökan den 5 oktober 1978 efter tre år vid makten.
1990: Carlsson-krisen
Regeringens proposition om att bland annat införa lönestopp och fredsplikt röstas ner av riksdagen den 15 februari. Detta trots att regeringen, ledd av Ingvar Carlsson, hade klargjort att man skulle avgå om inte förslagen gick igenom. Omedelbart efter att riksdagen röstat nej till propositionen lämnar statsministern in sin avskedsansökan till talmannen Thage G. Peterson. Talmannen ger då M-ledaren Carl Bildt i uppdrag sondera förutsättningarna för att bilda en borgerlig trepartiregering, men det visar sig snart inte vara möjligt. Därför går uppdraget tillbaka till Ingvar Carlsson som med riksdagens stöd på nytt kan bilda regering, trots M och FP:s krav på nyval. Efter tolv dagar av politiskt kaos tillträder så den andra regeringen Carlsson, till stora delar bestående av samma ministrar som före avgången.
1993: Nyvalshot
Statsminister Carl Bildt hotar med nyval om Ny Demokrati bestämmer sig för att rösta ner regeringens finansplan. Ny Demokrati väljer dock att inte göra allvar av sitt hot och lägger istället ner sina röster.
1994: C-avhopp
Centerledaren och miljöministern Olof Johansson avgår från regeringen i protest mot byggandet av Öresundsbron som han länge arbetat emot. En fullskalig regeringskris undveks dock eftersom Johansson valde att göra sin avgång till en personlig protest – de övriga tre centerpartisterna i regeringen satt kvar.
1996: Kina-kontroversen
Statsminister Göran Perssons resa till Kina, där han bland annat berömmer den politiska stabiliteten i landet, väcker starka protester. Moderaterna, Folkpartiet och Centerpartiet får igenom en omröstning om misstroendeförklaring mot Persson, men förslaget röstas ned med siffrorna 204-119.