De flesta av landets kommuner kan inte erbjuda skyddade boende i egen regi. Utan köper platser på de lokala kvinnojourerna. Men i stället för att långsiktigt stödja dem tecknar majoriteten av landets kommuner ettåriga avtal med jourerna och ger sena besked om det bli kommunala bidrag eller inte.

– Det är ett helsike att jobba med utveckling och avveckling samtidigt, säger Jessica Rundberg, en av två anställda på kvinnojouren i Östersund.

Förvårar för jourerna

På Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, inser man att sena bidragsbesked gör det svårt för jourerna att kunna planera långsiktigt. Samtidigt förstår man varför SKL:s medlemmar inte vill teckna längre avtal.

– Det kan vara problematiskt om du utlovat ett bidrag under flera år och ser att verksamheten utvecklas på ett sätt som du av någon anledning inte längre vill understödja eller tycker att du ska stödja någon annan verksamhet, säger Magnus Ljung, förbundsjurist på SKL.

ROKS: Ett misstroende

På ROKS, Riksorganisationen för kvinnojourer och tjejjourer i Sverige, ser man kommunernas ovilja att skriva längre avtal som ett misstroende för jourernas arbete.

– När man nu ska skriva avtal det är kanske bra och tryggt för båda parter. Kommunerna får den service som de är skyldiga att  ge på ett mycket billigt sätt.  Men varför ska det just vara ett år det har jag aldrig begripit. Vi har jourer som har treåriga avtal, säger Angela Beausang ordförande för ROKS.

Nedläggningshotat i Östersund

Till sommaren kan jouren i Östersund tvingas avveckla sin verksamhet.

De vet fortfarande inte om de får bidrag under nästa år. Och måste därför varsla en av de två anställda i juni.

Bidragen riskerar dessutom att halveras och Jessica Rundberg som arbetat på jouren i två decennier ser mörkt på framtiden.

– Gör man det så tror jag att en avveckling av större delen av verksamheten inte är långt borta, säger Jessica Rundberg som i trettio år mött, stöttat och hjälpt hundratals kvinnor som misshandlats av män.