Bakom statistiken finns läkarna som tillbringat många år av sina liv i utbildning och på mottagningarna långt efter att passen över. Alla orkar inte längre och lämnar. 

Gemensamt för alla läkare som SVT pratar med är att de beskriver en arbetsmiljö som utöver de långa timmarna och de hårda effektiviseringskraven präglas av en bedövande etisk stress.

– Vi springer hela tiden snabbare och snabbare och kan inte ge människor den vård de förtjänar, säger en läkare i slutet av sin ST i västra Sverige.

Läkarstudenten Sky, som bara har en termin kvar på sina studier, är skeptisk mot arbetsmiljön som väntar efter utbildningen.

– När jag började komma ut på golvet insåg jag att verkligheten inte såg ut som jag trodde. Det har varit en kamp mentalt och det är läskigt att lämna den vanliga kliniska banan även om det också är spännande att prova något nytt, säger Sky.

Lämnade efter tolv år som allmänläkare

Panteha, som lämnat livet som kliniker efter tolv år som specialist i allmänmedicin, beskriver uppbrottet med sjukvården som en skilsmässa. Orsakerna är ofta komplexa och man ser ingen annan utväg.

Enligt Socialstyrelsens rekommendationer bör i genomsnitt 1 100 patienter listas per heltidsarbetande läkare på vårdcentral. På Pantehas jobb hade läkarna 3 500 var när hon sade upp sig. 

Hon beskriver en konstant oro över den bristande kontinuiteten i patientkontakten och de långsiktiga skadorna vars konsekvenser kan vara svåra att mäta.

– Det går inte att förstå den etiska stressen om man inte varit i den, säger hon.

Patient avled på toaletten

SVT har även pratat med en läkare i slutet av sin ST som vittnar om patientosäkra rutiner som stressar. Som exempel nämner läkaren ett tillfälle när personalen fått höra att de utredde för många patienter för propp i lungan. För att effektivisera vården införde sjukhuset en rutin om att alla som utreddes först skulle genomgå en ”vanlig” röntgen innan skiktröntgen.

En patient med mycket tydliga symptom fick därför vänta och besökte då toaletten. På golvet har man för mycket att göra och tiden går. Efter en stund upptäcker man att patienten har dött på toaletten av just en propp i lungan.

Efter incidenten slopades direktivet.

– Sådana saker händer hela tiden. Försöker vi ändra det inom organisationen blir vi straffade, säger läkaren som nu funderar på att omskola sig till finsnickare.

Läkaren beskriver hur man kan ”straffas” när man lyfter problemen genom sämre pass och uteblivna lönepåslag.

Underläkaren: ”Vill kunna leva också”

För underläkaren Michel är det de otrygga anställningarna och stressen kring patienternas säkerhet som ligger till grund för beslutet. Han har bestämt sig för att utöka sin kompetens inom IT för att kunna arbeta med medicinsk it.

– Man kan känna frustration med smärtpatienterna som man aldrig lyckas göra någonting för, och så ser man dem ha ont hela tiden. Så ska man sitta där och inge någon form av hopp. Det tär, säger han.

– Man lägger ner så mycket tid av livet på jobbet, men man vill också kunna leva.

SYLF: Räds för att lyfta problem

I en Facebookgrupp för läkare som SVT har fått ta del av uttrycker många läkare en frustration över att facket inte kan göra mer för att förbättra läkarnas arbetsvillkor. Stockholms ordförande vid Sveriges Yngre Läkares Förening Maria Belikova säger att hon delar bilden av läkarnas arbetsmiljöproblem. Hon beskriver att unga läkares osäkra anställningar ofta leder till en utbredd tystnadskultur och att många räds för att dryfta problem av rädsla för repressalier. Hon menar att det gör det svårt för facken att agera alla gånger.

– Vi inte kan agera om vi inte får veta och vi får inte veta för att folk är rädda, säger hon.

Se underläkaren Michel berätta om varför han överväger att lämna läkaryrket i videon ovan.