I Syrien var Hala Alhamad lärarinna. Nu sitter hon själv och pluggar glosor. Ett svenskt ord i taget prövas och lärs in i det lilla rummet på asylboendet Westsura i Västmanland. Det är ett sätt att få tiden att gå i väntan på uppehållstillstånd.
– Jag tycker om att jobba, jag är van vid det och mår bra av det. Väntan är väldigt svår, jag tappar kraft av att inte göra någonting, berättar hon.
Väntetiden växer
Tiden går mycket långsamt här, tre kilometer utanför Surahammar i Västmanland. På Westsura asylboende väntar knappt 200 asylsökande på livsavgörande besked. Hur lång väntan blir vet ingen, inte ens Migrationsverket. Många har varit här i månader och till och med år.
Just nu är den genomsnittliga väntetiden tio månader men Migrationsverket förutspår att den kommer att vara uppe i femton månader innan året är slut. Hala Alhamad och hennes man Azzam försöker sysselsätta sig men det är svårt. Det de allra helst vill är att snabbt lära sig svenska men undervisningen på boendet är sporadisk och beroende av volontärer från Röda Korset.
– Jag trodde att om jag kommer till Sverige skulle jag så fort som möjligt integrera mig medan jag väntade på uppehållstillstånd. Att jag skulle studera eller praktisera . Men nu har jag lärt mig att det inte går till så, berättar Azzam Alhamad.
Kämpade mot IS
Han var advokat i Syrien och engagerad i mänskliga rättigheter. Han spred information om IS terror i hemstaden Raqqa och fängslades hos IS men lyckades fly. Nu slåss han i stället mot tiden och väntan.
Boendet är fullt av människor som liksom Azzam och Hala tagit sig igenom flera världsdelar, krig och gränskontroller. Utan kraft och energi hade de inte kommit hit. Men väl här behövs inte mer än att gå till frukost vid sju, lunch vid halvtolv och middag vid fem.
Jeanette Peretic är verksamhetschef på boendet. Hon ser hur människor förändras av väntan.
– De kommer hit, fulla av energi och tankar inför framtiden. Men efter ett tag kan man se hur de liksom sjunker ihop och blir deppiga. Många vänder på dygnet och kommer inte ens upp och äter frukost.
Får inte laga mat
De som bor här kan och får inte laga sin egen mat. Inte heller får de städa annat än sina egna rum. Jeanette Peretic håller med om att det är absurt men förklarar att det hänger ihop med svensk hygienlagstiftning och Migrationsverkets avtalsregler.
Azzam och Hala Alhamad har bott här i sex månader nu. De vet inte om de är halvvägs eller bara alldeles i början på sin väntan. De tar det minut för minut, dag för dag. Den jämna lunken bryts en gång i veckan av det som det unga paret ser som en återkommande höjdpunkt: en svensk familj som kommer på besök.
– De bor i Surahammar och kommer hit en gång i veckan. Vi har lärt känna dem och vi har jättekul tillsammans, berättar Azzam och hans fru håller med.
– Man får prata, säger Hala med eftertryck. Man får prata med folk på riktigt. Det är det bästa.