-Det är en stor förlust. Han var en av de stora 1900-talspoeterna, säger Svenska Akademiens kanslichef Odd Zschiedrich.
Lars Forssell var en mångsidig författare. Hans diktsamlingar gav honom en plats i akademien men det var sångtexterna som gjorde honom allmänt känd. Han skrev också barn- böcker, dramatik, operalibretton mm.
-Jag menar att han är en av de centrala författarna för den svenska litteraturen från 1940-talet och framåt, som poetisk förnyare och som brobyggare, säger Horace Engdahl till Aftonbladet och fortsätter:
-Han var underbar som författare och en författare med en enastående bredd och popularitet. Hans plats är säkrad i hävderna.
Lars Forssell föddes den 14 januari 1928. Han skrev ett stort antal verk under sin livstid och har beskrivits som något av en svensk nationalpoet.
Han efterträdde Sigfrid Siewertz på stol nummer fyra i Svenska akademien år 1971 och var den ledamot som hade suttit längst på sin stol.
Lars Forssell avled i sitt hem i morse efter en längre tids sjukdom.
Utdrag ur Lars Fossells bibliografi
• Ryttaren och andra dikter. Stockholm, 1949.
• Narren : en diktsvit. Stockholm, 1952.
• Chaplin, Svenskt filmbibliotek, 5. Stockholm, 1953.
• F. C. Tietjens : en bild ur den samtida intelligentians liv : dikter och imitationer : med ett tillägg i form av ett brev. Stockholm, 1954.
• Kröningen : ett drama. Stockholm, 1956.
• Telegram : dikter. Stockholm, 1957.
• Snurra min jord och andra visor. Stockholm, 1958.
• En kärleksdikt. Stockholm, 1960.
• Röster. Stockholm, 1964.
• Jack Uppskäraren och andra visor tryckta i år. Stockholm, 1966.
• Det möjliga. Stockholm, 1968.
• Ändå. Stockholm, 1968.
• Oktoberdikter. Stockholm, 1971.
• Sigfrid Siwertz : inträdestal i Svenska akademien. Stockholm, 1971.
• Stenar. Stockholm, 1980.
• Sånger. Stockholm, 1986.
• Förtroenden. Stockholm, 2000.