Kritiken var minst sagt hård när Folkpartiet, nuvarande Liberalerna, inför valet 2002 föreslog krav på att invandrare ska ha godkända kunskaper i svenska språket för att bli svenska medborgare.
Under sommaren genomfördes förslagen av regeringen som en del i den nya migrationslagstiftningen. I ”30 minuter” erkände Morgan Johansson (S), som tidigare kallat förslaget ”en magnet för främlingsfientliga väljare”, att han svängt i frågan.
”Klart att det tog på en”
Lars Leijonborg tycker det är anmärkningsvärt att det skulle ta nästan 20 år innan reformen blev ett faktum.
– Sent ska syndaren vakna, så det är naturligtvis bättre att vakna än att inte vakna alls. Är det okej nu kan det inte ha varit rasism då, säger Lars Leijonborg.
Morgan Johansson var inte den ende politikern som såg förslaget som populistiskt och ett sätt att locka röster från ytterkanten.
– Att jag fiskade i grumligt vatten var ett uttryck som återkom. Göran Persson sa i en riksdagsdebatt att jag blinkade med högerögat. Att så många spelade rasistkortet var naturligtvis väldigt olustigt. När man i hela sitt liv har jobbat antirasistiskt så är det klart att det tog på en, säger Lars Leijonborg.
Motstånd från allianskollegor
Men för Lars Leijonborg och Folkpartiet blev förslaget om språkkrav en succé. Partiet gick från låga opinionsiffror till att få 13,4 procent i valet. Men inte ens när när alliansregeringen fick makten 2006 genomfördes förslaget.
– Skulden ska väl fördelas på flera håll. Motståndet var hårt även från våra koalitionspartners i Alliansen. Så Morgan Johansson var inte ensam, säger Lars Leijonborg.
Han ser två anledningar till att Socialdemokraterna, och många andra partier, nu ändrat ställning i frågan.
– Varenda valstrateg inom S säger att man måste ta tillbaka LO-väljare från SD, så jag tror att SD:s framgångar är en bakgrund. Sedan får man säga att integrationsproblemen var stora förr, men de har ju blivit ännu större nu vilket kan vara en anledning till att man tänkt om, säger Lars Leijonborg.