Lars Leijonborg började sin resa mot den politiska toppen redan som 22-åring. 1971 valdes han till ordförande för folkpartiets ungdomsförbund FPU (nuvarande LUF).

Bred erfarenhet

Sedan följde arbete som politisk tjänsteman, politiker, journalist och konsult – hela tiden med ett starkt engagemang inom partiet. 1976 blev han pressekreterare åt dåvarande utbildningsministern Jan-Erik Wikström. Han var dessutom bland annat partisekreterare för Folkpartiet 1980-83, grundare och chefredaktör för partitidningen NU 1983-84.

1985 valdes han in i riksdagen och fem år senare valdes han till andre vice ordförande för folkpartiet. Efter valet 1991 blev han folkpartiets gruppledare i riksdagen.

Blev partiledare 1997

Den 15 mars 1997 tog han så slutligen över partiledarstolen i folkpartiet efter Maria Leissner. Efter att den borgerliga alliansen tog över regeringsmakten i höstas har han dessutom kombinerat arbetet som partiledare med posten som utbildningsminister med ansvar för högskole- och forskningspolitiken.

Politiskt sett har Leijonborg fört partiet längre mot höger. Fokus har framförallt legat på utbildningspolitik, arbetsmarknad och integrationsfrågor. Några av de förslag som folkpartiet fört fram under de senaste åren har vållat mycket debatt – förslaget om språktest för invandrare höjde exempelvis en del ögonbryn.

Avgångskrav redan 2001

Den senaste tidens avgångskrav är inte första gången som det har stormat kring Leijonborg. Han ifrågasattes som partiledare redan 2001, då en tredjedel av distrikten ville ha bort honom, inklusive Stockholm. Då balanserade partiet på fyraprocentsstrecket i opinionsmätningarna ett år före valet.

Sex år senare höjdes alltså återigen röster som krävde Lars Leijonborgs avgång. Den här gången valde han att lyssna på kritikerna och avgår i höst efter tio år i partitoppen.