På ABF-huset i Stockholm har pressen börjat samlas inför ankomsten av de två svenska journalisterna.

13.06: Lokalen där presskonferensen snart ska börja är nästan fullsatt. Stämningen är full av spänd förväntan.

13.12: Nu kommer Johan Perssons föräldrar in i lokalen. -Nu kan man andas igen, säger Kjell Persson till SVT.

13.14: Nu anländer Karin Schibbye, Martin Schibbyes mamma. Hon ler stort mot fotograferna.

13.15: Martin Perssons fru Linnea Schibbye har också kommit hit.

13.17: Jesper Bengtsson, ordförande för Reportrar utan gränser öppnar nu presskonferensen.

13.18: Nu har journalisterna anlänt. Martin Schibbye började med att ta ordet: Etiopien lyckades med att ta oss till fånga – men de lyckades aldrig tysta journalistiken.

-Trångt precis som i fängelset, man känner sig som hemma, säger Martin Schibbye när han och Johan Persson sätter sig ner. Applåderna skakar i rummet och de bugar.

13.24: -Det är en internationell skandal att vi dömdes, det får vi inte glömma. Även om vi är glada att vi är fria i dag får vi aldrig glömma de som fortfarande är kvar, som kommer att dö där inne. Fler applåder. Martin Schibbye berättar en fånge kastade sig mot dem när de blev släppta för att be honom berätta för världen vad som händer där inne.

13:25: På frågan ”Kunde den svenska regeringen göra mer?” svarar Johan Persson att han inte kan svara på det. Men att de träffat ambassaden varje vecka.

På frågorna om hur Bildt har hanterat frågan svarar journalisterna ganska undflyende.

Schibbye berättar hur de kommunicerade med andra fångarna.

13.27: Persson berättar om Ogaden-området: Mitt i denna soppa av våld finns utländska bolag som verkar. De rapporter som kommit därifrån har inte varit där på plats. Man kan antingen åka dit på reklamresa med ett oljebolag eller åka dit med rebellerna, de är de två sätt som finns.

Vad gick snett, undrar SVT? – Vi vet inte i dag om de visste att vi skulle komma, och varför vi greps där vi greps.

13.32: ”Någonstans när vi hoppar ur en bil för att möta rebellerna, blir vi sedda.” säger Persson.

Schibbye berättar att de var med flera ONLF-personer när de blir anfalla av militären. Alla de personerna springer därifrån då. Vårt säkerhetstänk när kulorna börjar vina, är att vi inte springer utan stannar kvar. Därför överlevde vi.

13.34: -Vi har tänkt på om detta är ett misslyckande, berättar Martin Schibbye. Vi kanske inte kom hem med reportaget men med något annat. Vi tänkte att vi är inte fångar utan wallraffare, vi tänkte varje dag: Vilka ska vi intervjua i dag? Det har sedan i och för sig blivit samma reportage varje dag. Spridda skratt.

13.36: Vi har blivit bättre journalister av det här, säger Persson. Vi kommer självklart publicera det här, vi har längtat och drömt om att få fortsätta gräva i de trådarna. I början var vi mest rädda.

13.37: Beslutet om nåd var lätt att fatta men svårt att leva med, säger Schibbye. Det var förljuget. Vi ville ut från fängelset för att det var farligt och för att få berätta.

13.39: – Att sitta i elva år är ett dödstraff. Det var väldigt korkat att åka in i Etiopien med bilder på sig själv med ett vapen, säger Persson om de bilder som släppts när de försökte skapa relationer till rebellerna.

13.40: -Vi trodde inte att Etiopien skulle döma två västerländska journalister, säger Persson.

13.41: Att se kollegor på rättegångsdagarna som rapporterade var oerhört skönt och gav styrka, säger Schibbye.

-Vi menade ingen av ursäkterna som vi sa i etiopisk stats-tv, säger Persson.

13.43: -Vad som hänt i världen är vi rätt blanka på, säger Schibbye.

Hade torgskräck redan innan, säger Persson om frågan om hur det känns att vara ”kändis” nu. Schibbye skämtade om att Persson hade svårt i fängelset med alla människor.

13.44: -Vi hade stenhårda rutiner i fängelset, berättar Schibbye, och vi hjälpte varandra med det. Persson fyller i att de pratade väldigt mycket och tränade.

13.45: – I slutändan vinner Etiopien ändå, eftersom inga journalister kommer kunna komma in i det här området, säger Persson.

Jag har svårt att sova och har rätt svårt att sammanfatta allt just nu, säger Persson.

-Journalister tar risker och går in i länder för att få nyheter, det är journalistiskt fotarbete, säger Schibbye.

-Etipopisk lag är inte min moral. Så länge makthavare skapar lagar för att hålla inne saker är det min uppgift att granska det, säger Persson.

-Ingen har försökt göra det vi gjorde, därför ville vi göra den här berättelsen om oljeföretagen på plats, säger Schibbye.

13.49: Vi är svenskar, det är lättare att jävlas med Sverige som är ett litet land. Hade vi varit amerikanare eller israeler hade vi nog blivit utkastade och inte dömda, säger Persson.

Schibbye säger att de blev ”tagna med fingrarna i syltburken”. Han menar också att etiopiska regeringen ville skicka ett meddelande till inhemska journalister.

13.52: De på ambassaden har gjort ett jättebra jobb, men vad som skett bakom kulisserna, vet vi inte. Det ska bli intressant att analysera det, säger Persson angående Carl Bildts agerande.

Nu kommer man in på den fejkade film om gripandet som SVT avslöjat.

Schibbye: Vi är i öknen och vi hålls i öknen fram tills den fjärde då vi får träffa ambassaden.

Schibbyes röst bryts.

-Vi går med på filmerna för att överleva, säger han. Han är nära tårarna och hans röst darrar.

-Johan hade förlorat mycket blod och var illa skadad.

Persson berättar att de dealar med filmmakarna.

-De ville att vi skulle fördöma ONLF men de ville vi inte.

-Vi trodde inte det var sant, säger Schibbye om filminspelningarna.

-De är action tagning och de springer runt. Vi tänker: Ska de låta oss se de här och sen leva?,

-Vi är oerhört rädda att de ska skjuta ihjäl osss, säger Persson.

-De här dagarna var oerhört galna. Det var helt surrealistiskt.

De ringde och sa: Vi är inte nöjda med era insatser i dagens filminspelningar, berättar Schibbye.

-Vi var rädda att jag skulle få en blodförgiftning, jag hade ett stort hål i armen, säger Persson.

-Vi måste få tag på en ambassad, säger Schibbye.

Salen där presskonferensen hålls är fullsatt till max.

-Vi får inte låta journalister bli dömda som terrorister, de får aldrig hända igen, säger Schibbye och höjer rösten. Applåder i rummet. Stämningen är främst full av respekt och beundran, det märks tydligt i frågorna som ställs, flera journalister tackar svenskarna.

14.02: Schibbye berättar nu om skenavrättningen.

-Han (militären)  drar ur mig ur bilen och släpar mig framåt och säger att jag ska gå rakt ut mot öknen. Han säger att han är ”no more mr nice guy”. Jag går framför honom och hör hur han osäkrar vapnet.

Persson berättar att han hörde skotten och trodde att de hade skjutit Schibbye.

-Deras rättsystem är ett skämt, säger Persson.

-Vi hållde käft om det här (fejkfilmen) för att kunna komma hem levande.

De berättar att de sa till ambassadören vad de hade varit med om och att de blev lugnade, att det inte var någon fara.

Flera etiopiska journalister tackar Schibbye och Persson.

14.10: På frågan om ifall de har sett andra fångar blivit tortyrerade, är svaret ja.

-Vi kommer jobba på som vanligt, bara vi får sova lite grann, säger Persson.

-Våra anhöriga har fått tagit mest stryk, våra anhöriga har mått skit i ett år. Det har varit värst för dem, säger Persson som svar på om allt var värt det.

-Det beror på vad vi kan göra av det nu, säger Schibbye.

-När vi gjorde intervjun i fängelset där vi bad om ursäkt var vi fortfarande fängslade. Vi menade ingenting av vad vi sa, avslutar Schibbye presskonferensen.

Presskonferensen är över.