Hennes två söner är uppklädda i kavajer, dottern har klänning. På armen bär hon sin baby. Hon tittar undrande på fotografen Rikard Collsiöö och mig.

– Jag blir lite nervös nu när ni kommer, berättar hon för vår tolk.

Det är en viktig dag för familjen. Marianne, hennes fyra barn och hennes lillebror Benjamin är kallade till en intervju med svenska Migrationsverket som är på besök i bosättningen.

– Jag har bara hört talas om landet Sverige, jag vet inte så mycket mer. Men jag känner mig glad inför intervjun eftersom det är ett annat land, berättar Benjamin.

”De började hugga min mamma”

De kommer från östra Kongo, och har varit på flykt därifrån sedan 2005. Hon minns fortfarande hur hennes liv slogs i spillror tidigt en morgon, när hon och brodern tvingades ta till flykt.

– Vi låg och sov i samma rum som min mamma när rebellerna kom med gevär och en stor machete. De började hugga min mamma. Hon dog och min pappa flydde därifrån. Det kändes som om jag själv också dog, berättar Marianne.

”Jag är trött men jag kämpar”

Det var först i nya tillflyktslandet Uganda som de två syskonen kunde återförenas. Lillebror Benjamin studerar och bor en bit bort, närmare sin skola. Sedan Mariannes man dog för några år sedan är det hon som försöker försörja familjen.

– Jag gräver och plöjer jorden. Jag är trött men jag kämpar. Jag är inte frisk, men jag kämpar på med mina barn och med många andra saker, säger hon.

Går i två timmar

Molnen hopar sig på himlen över det kulliga landskapet och familjen samlar ihop sig och börjar gå längs med en smal stig i riktning mot FN:s anläggning där Migrationsverket tillfälligt har öppnat kontor.

Det tar dem två timmar att gå dit, och det har just börjat regna när familjen släpps innanför murarna.

– Har du någon utbildning? frågar handläggaren på Migrationsverket och vänder sig mot Marianne och hennes tolk.

Marianne skakar på huvudet och svarar tyst.

– Nej, hon har inte gått i skolan, säger tolken.

”Jag vet inte”

Intervjun varar ungefär tio minuter, sen får Marianne och barnen gå ut och vänta, medan Benjamin ska intervjuas. Utanför smattrar regnet nu hårt mot plåttaken. Efteråt frågar vi Benjamin om han är nervös.

– Jag vet inte, jag vet inte, svarar han.

Familjen får komma till Sverige

En stund senare kommer handläggaren på Migrationsverket tillbaka efter att ha diskuterat familjens ärende med den som är beslutsfattare.

Hon samlar hela familjen igen på sitt tillfälliga kontor och berättar att Migrationsverket har beslutat att familjen ska få komma till Sverige. Marianne, som suttit spänd under hela intervjun, skiner nu upp.

– Nu hoppas jag bara att det går snabbt, att vi snart kan resa till Sverige, säger hon efter en stund.

– Jag är så lycklig och glad, säger Benjamin och tittar på sin syster.