På ett flyktingboende i Örebro län väntar Luisine Djanyan och Aleksej Knedljakovskij och deras son Tigran nu på beslut från Migrationsverket.
SVT:s före detta Rysslandskorrespondent Elin Jönsson har varit där och träffat dem.
Ett missnöjt morrande letar sig fram ur tvåårige Tigrans mun. Han kan ännu inte prata men är oerhört säker på vad han vill. Han vill måla. Han vill måla stort. Hans mamma, den internationellt erkända konstnärinnan och Pussy Riot-medlemmen Lusine Djanyan suckar och ger med sig. Hon klistrar upp ett enormt papper på väggen i det minimala rummet.
Leende låter Tigran penseln arbeta i rött och gult över väggen.
Från Krasnodar till Storå
I pentryt står pappa Aleksej Knedljalkovskij och mixar frukostgröten. Också han känd för sin spektakulära performancekonst och för att vara en av de få manliga medlemmarna i Pussy Riot.
Det är trångt. Leksaker, kläder, böcker, akrylfärg, tvättlinor. Vardagen i den lilla ettan i det slitna pastellfärgade flyktingboendet i mellersta Sverige skiljer sig radikalt från konstnärslivet i miljonstaden Krasnodar.
– Vi är vana vid att leva i händelsernas centrum, med ständiga vernissager och resor. Det är svårt att ställa om till lugnet och tystnaden här i byn, säger Lusine.
– Jo, medger Aleksej. Men den verklighet som råder i Ryssland, den som väntar om vi åker tillbaka är så mycket värre. Här slipper vi vara ständigt rädda.
Blev världskända efter kupp i katedral
Det var 2012 som det feministiska performance-kollektivet Pussy Riot blev känt i hela världen när tre av medlemmarna dömdes till två år i straffläger efter sin Putinkritiska punkbön i Frälsarkatedralen i Moskva. De benådades av president Putin strax före vinter-OS i Sotji efter starka internationella protester.
Men Pussy Riot vägrade vara tacksamma. Under aktion i Sotji där Aleksej och Lusine deltog piskades konstnärerna av kosacker framför en passiv poliskår. Videon spreds över världen.
Efter aktionen i Sotji fick Lusine sparken från sitt jobb som lektor på universitet för kont och Kultur i Krasnodar. Hon och Aleksej trakasserades i medierna, överfölls och misshandlades på gatorna.
Efter en aktion där Aleksej hängde ett kors om halsen på en staty föreställande KGB-chefen Derzjinskij dömdes han till 15 dagar i fängelse, efter en rättegång på sex minuter. Efter hot från polisen om att göra Tigran föräldralös flydde de till Sverige, dit de redan hade visum sedan en tidigare utställning.
Vågar inte tänka på avslag
Efter tio månader i Sverige hoppas de på snart besked från Migrationsverket. Ett avslag vågar de inte ens tänka på. I London och Milano pågår utställningar med deras verk, utställningar de inte kan besöka eftersom de inte får lämna Sverige under asylprocessen.
– Visst har vi fått betala ett högt pris för vår konst, men jag ångrar ingenting, säger Lusine Djanyan. Tvärtom borde jag gjort mer. Presidenter kommer och går, men konsten finns kvar för alltid. Putin är inte för evigt.